Ett par gånger i mitt tjugoåriga liv har jag mött människor jag direkt fastnat för. Personer som varit något utöver det vanliga, som fått mig att må extra bra och som gjort mig till den jag är idag. Det är personer jag uppskattar otroligt och människor jag känner för. En gång mötte jag en flicka som gjorde mig extra glad, som förstod mig och som jag älskade att förstå. Ett dagligt samtal som kanske inte alltid hade någon vidare tyngd innehållsmässigt, men som för mig omedvetet gjorde mig lycklig, lycklig, lycklig. Prat om skolan som för oss båda var över, prat om framtid, nutid, krogen, hotell och stora djur med egen vilja. Och jag sumpade det. Jag förstörde. För henne och för mig själv. För oss. Du ska veta att jag saknar dig. Jag vet att du inte vill prata med mig, att jag efter uppbrottet bara ger dig ångest. Jag vet att du inte vill. Men om det finns en möjlighet att du läser detta så vill jag ändå få dig att om inte förstå så i alla fall veta - du var, är och kommer för alltid att vara den som jag tyckte allra mest om. Trots mitt agerande, trots min idioti, trots min rädsla. Jag finns för alltid kvar om du vill och orkar ge mig en liten chans till. Med kärlek, din Micke.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Sat 28 Nov 2009 16:17

Anonymous Sun 28 Jun 2009 16:45

de låter som våran mikael är lite smått kär!? ;)

icicles Sun 28 Jun 2009 16:46

Nej, det handlar inte om kärlek faktiskt, du.

3 comments on this photo

November 2009