Att få va som alla andra - en nåd att bedja om. En liten stund få låtsas att man liknar dom. Jag är fyra år och står utanför ett hus. Inne i huset har min kompis Anna kalas och jag är bjuden. Inne i huset pågår det - kalaset. Jag ser ljusen i fönstren. Jag hör barn som skriker och skrattar. Det är vintereftermiddag. Det har redan blivit mörkt. Jag kramar min present i handen men vågar inte gå in. Allt jag måste göra är att ringa på. Jag vågar bara inte utan blir kvar där jag står. Kan nån säga hur man gör, för att inte hamna utanför? Inte alltid tveka om var man har sitt hem. Inte alltid vända om och gå sin väg igen. Att få va som alla andra - en nåd att bedja om. En liten stund få låtsas att man liknar dom. Man lämnar ut sig. Man gör sig löjlig. Man gör sig älskad. Man gör sig till. Jag vill så gärna komma in. Jag ska ändra på mig så mycket ni vill. Jag ska stympa mig själv. Jag ska följa era vägar. Jag ska inte vika av. Jag ska lyda era bud. Låt mig vara med. Jag ska dölja vem jag är. Och när jag blivit allas älskling. När jag vunnit alla pris. Ska jag sitta med en spegel. I min framgångs paradis. Och undra medans jag ser mig själv, en folkhemsfavorit. Vad förlorade jag på vägen för att få komma dit? Att få va som alla andra - en nåd att bedja om. En liten stund få låtsas att man liknar dom.

Annons

The photo has no tags

January 2010