August
Wednesday 30 September 2009 photo 1/1
|
Jag har sagt länge att i livet vill jag inte stressa
inte slösa bort sekunder och töja varenda dag ut till det bästa
jag kan känna för det mesta att alla ord jag sagt är lögn
mina mordtankar är inget mediciner kan sätta stopp för
på kvällen har jag ingen sömn
ni kallar livet för en dröm men jag kan inte se det vackra i det
det är svårt att andas när luften drog iväg som tiden
på ytan ler jag kanske men på insidan känner jag hur gamla såren svider.
Ni kan hata mig eller bara acceptera mig för den jag är
finns flera som stör sig på mig men dom lever inte i min värld
men nu är det såhär att ni är inte jag ni ser inte livet i min spegelbild
succes verkar vara allt för långt bort från min syn
att vara mig är inte lugnt som en tallrik som är fylld med fil.
Att höra från den man haft som ikon som stöttat en igenom livet
att man är ett misstag och få ta skit ständigt varenda dag tills man vänjer sig med tiden, att gå igenom det jag genom gått
och ha drömmar som jag aldrig fått och skaffa vännerna som har förått och sitta i sin stol och titta på när resten utav livet tynar ut i grått.
Jag kanske vet för mycket kanske borde blundat enda från första början
kanske skulle jag låtit allting genomföras istället för att smälla bort allting som gått under tår blöta jogging-tröjan
önskar allting börja om från början.
jag söker uppmärksamhet och kanske är den som inget orkar
men det är för att ingen någonsin lagt märke till mig eller alla tårar som jag torkat
saker som jag inte orkar är saker som jag inte vågar
jag ställer aldrig svar på frågor om inte någon runt en frågar
jag kan bluffa jag kan båga men det blir bättre för oss båda
om jag kan nåda och be till tiden att än en gång ta tag och ta tillbaks mig
detta kan komme deppresivt men varför leva i en värld där igen nära runt vill ha dig?
Ni säger att jag överdriver men har jag berättat allt om mig?
Att jag har mordtankar och blotta djävulskapet kan göra att jag dödar dig
att jag bär ilska inom mig det skrek jag när jag hitta pappas knark
men det enda du lyssna på verkade vara... inget alls!
Dessa fucking minnen och tankar äter upp mig men folket säger du har inte tid med sånt, dom säger du har skolan att tänka på och du måste vara där och lida annars får du skolk
men svårt att lyfta pennan och låtsas som inget när livet har tappat all ork.
Jag hade byggt upp en kraftig borg och jag har armerat mina murar
trots omvärlden jag uteslutit har jag fan av livet tjuvats
jag torkar mig en tår ur ögat och jag beskådar med stolthet mästervärket som jag byggt
men när man minst anar det finns det skit och någon sätter kniven i din rygg.
Schizofreni saker som ni skrattar åt
gångerna jag debatterat med mig själv, ytan som ni stampar på
anledningen till mina humör svängningar är tydligen
insidan som ingen såg
alla trodde det va bluff och fortsatte att sedan gå.
Skriver detta för att nu så tycker jag att allting ska fan ta en vändning
alla runt mig ni kan hålla käften det här är min egna sändning
min tid att stå i rampljuset dags för gud att styra solen mot mig
trött på att höra att jag har fel och jag kan hålla käft för innerst inne har jag alltid hatat dig.
Många dom säger allting kommer lösa sig med mediciner dom ska trycka i mig
ger mig kemikalierer psykologerna är dom som inte bryr sig
betalda för att låtsas lyssna innerst inne så vet du nog att dom avskyr dig.
Du kan inte må bra för ens du låter någon hjälpa dig
har låtit allt för många in för hela världen har fan skadat mig.
Jag är väll glad att leva en,men nu tänker jag sluta låtas spottas på
skiter i konsekvenserna dags för mig att välja väg att gå
jag struntar i din kroppsmassa mina minnen går inte att stoppa när jag börjat slå.
Av: Meusveritas
inte slösa bort sekunder och töja varenda dag ut till det bästa
jag kan känna för det mesta att alla ord jag sagt är lögn
mina mordtankar är inget mediciner kan sätta stopp för
på kvällen har jag ingen sömn
ni kallar livet för en dröm men jag kan inte se det vackra i det
det är svårt att andas när luften drog iväg som tiden
på ytan ler jag kanske men på insidan känner jag hur gamla såren svider.
Ni kan hata mig eller bara acceptera mig för den jag är
finns flera som stör sig på mig men dom lever inte i min värld
men nu är det såhär att ni är inte jag ni ser inte livet i min spegelbild
succes verkar vara allt för långt bort från min syn
att vara mig är inte lugnt som en tallrik som är fylld med fil.
Att höra från den man haft som ikon som stöttat en igenom livet
att man är ett misstag och få ta skit ständigt varenda dag tills man vänjer sig med tiden, att gå igenom det jag genom gått
och ha drömmar som jag aldrig fått och skaffa vännerna som har förått och sitta i sin stol och titta på när resten utav livet tynar ut i grått.
Jag kanske vet för mycket kanske borde blundat enda från första början
kanske skulle jag låtit allting genomföras istället för att smälla bort allting som gått under tår blöta jogging-tröjan
önskar allting börja om från början.
jag söker uppmärksamhet och kanske är den som inget orkar
men det är för att ingen någonsin lagt märke till mig eller alla tårar som jag torkat
saker som jag inte orkar är saker som jag inte vågar
jag ställer aldrig svar på frågor om inte någon runt en frågar
jag kan bluffa jag kan båga men det blir bättre för oss båda
om jag kan nåda och be till tiden att än en gång ta tag och ta tillbaks mig
detta kan komme deppresivt men varför leva i en värld där igen nära runt vill ha dig?
Ni säger att jag överdriver men har jag berättat allt om mig?
Att jag har mordtankar och blotta djävulskapet kan göra att jag dödar dig
att jag bär ilska inom mig det skrek jag när jag hitta pappas knark
men det enda du lyssna på verkade vara... inget alls!
Dessa fucking minnen och tankar äter upp mig men folket säger du har inte tid med sånt, dom säger du har skolan att tänka på och du måste vara där och lida annars får du skolk
men svårt att lyfta pennan och låtsas som inget när livet har tappat all ork.
Jag hade byggt upp en kraftig borg och jag har armerat mina murar
trots omvärlden jag uteslutit har jag fan av livet tjuvats
jag torkar mig en tår ur ögat och jag beskådar med stolthet mästervärket som jag byggt
men när man minst anar det finns det skit och någon sätter kniven i din rygg.
Schizofreni saker som ni skrattar åt
gångerna jag debatterat med mig själv, ytan som ni stampar på
anledningen till mina humör svängningar är tydligen
insidan som ingen såg
alla trodde det va bluff och fortsatte att sedan gå.
Skriver detta för att nu så tycker jag att allting ska fan ta en vändning
alla runt mig ni kan hålla käften det här är min egna sändning
min tid att stå i rampljuset dags för gud att styra solen mot mig
trött på att höra att jag har fel och jag kan hålla käft för innerst inne har jag alltid hatat dig.
Många dom säger allting kommer lösa sig med mediciner dom ska trycka i mig
ger mig kemikalierer psykologerna är dom som inte bryr sig
betalda för att låtsas lyssna innerst inne så vet du nog att dom avskyr dig.
Du kan inte må bra för ens du låter någon hjälpa dig
har låtit allt för många in för hela världen har fan skadat mig.
Jag är väll glad att leva en,men nu tänker jag sluta låtas spottas på
skiter i konsekvenserna dags för mig att välja väg att gå
jag struntar i din kroppsmassa mina minnen går inte att stoppa när jag börjat slå.
Av: Meusveritas
Visa toppen
Show footer