August
Thursday 22 October 2009 photo 1/1
|
Mitt lilla barn vila ditt huvud skammlöst mot mitt bröst
och fin din tröst
tänk att ditt liv ska komma först
låt ingen blockera din väg
låt ingen berätta för dig hur det är och styra din värld
för då är hela bilden helt förgäves
jag ställer mig på högsta berget som byggts av själar och lyssnar på vinden som framför röster i vinden som susar genom trädet
såhär är det
säger jag och harklar mig från slemmet som irriterar mig i halsen
jag sätter ner händerna i fickorna från kalla vädret när jag vandrar genom parken
ser ner på alla löv på marken och tänker på färgerna som förblindar en i höst ljuset,
jag tittar runt mig vig övergångs stället som korsas av bilar mitt i morgon ruset
sätter mig ensam avslappnad vid hamnen tidig morgon
och somnar sakta in till bruset.
Kvisten du satt på har blivit bruten nu tänker du att det finns ingen tröst
du lägger dig ner tyst i gräset och lyssnar ivrigt på vindens lugna röst
och tänker på molnens vackra former
Du tänker tillbaks på alla gånger och ser kanten på pappret vikas i vinden när sista blåsten tynar ut ur gräset
du sätter pennan över strecken men att skriva verkar helt förgäves!
Du vill söka lugn och ro
och kunna mura upp din nya bro
men innan det måste vi bestrida all skog
och kvistarna ja som dom slog mot kinden när man stressar fort
fotograferar världen med ögat och då kan man verkligen säga mer än tusen känslor i ett kort.
Ett kort tag viner förbi och blommorna dom svajar obalanserat
du är klar för kistan din kropp har märkts och du har nyss balsamerats
dags för elden dags att kremeras och du tittar på alla själar runt som gråter
du lyssnar på dystra piano spelet och tänker på att det är sista låten.
Du sätter händerna mot ansiktet och gnuggar ur all energi
du gnuggar ut oron och alla känslor som just nu sitter i
du tycker det är ironi och allting ska handla om just dig
men ingen orkar spendera sin tid längre så sluta hoppas,
och lyssna nu på mig.
Sanningen ska komma fram och så är det bara
ingen idé att fråga för jag orkar inte svara och jag tittar upp mot molnen
lyssnar till vindens röster och lyssnar på sista låten
sakerna som jag förlåter sluta tro att jag står och surar
låt mig bara va, ok? och ge fan i min port och mina murar.
Det här vara bara någonting som jag va tvungen att skriva hoppas ingen läser
För har ni läst hit kan jag berätta att allting har vart helt förgäves...
Av: Meusveritas
och fin din tröst
tänk att ditt liv ska komma först
låt ingen blockera din väg
låt ingen berätta för dig hur det är och styra din värld
för då är hela bilden helt förgäves
jag ställer mig på högsta berget som byggts av själar och lyssnar på vinden som framför röster i vinden som susar genom trädet
såhär är det
säger jag och harklar mig från slemmet som irriterar mig i halsen
jag sätter ner händerna i fickorna från kalla vädret när jag vandrar genom parken
ser ner på alla löv på marken och tänker på färgerna som förblindar en i höst ljuset,
jag tittar runt mig vig övergångs stället som korsas av bilar mitt i morgon ruset
sätter mig ensam avslappnad vid hamnen tidig morgon
och somnar sakta in till bruset.
Kvisten du satt på har blivit bruten nu tänker du att det finns ingen tröst
du lägger dig ner tyst i gräset och lyssnar ivrigt på vindens lugna röst
och tänker på molnens vackra former
Du tänker tillbaks på alla gånger och ser kanten på pappret vikas i vinden när sista blåsten tynar ut ur gräset
du sätter pennan över strecken men att skriva verkar helt förgäves!
Du vill söka lugn och ro
och kunna mura upp din nya bro
men innan det måste vi bestrida all skog
och kvistarna ja som dom slog mot kinden när man stressar fort
fotograferar världen med ögat och då kan man verkligen säga mer än tusen känslor i ett kort.
Ett kort tag viner förbi och blommorna dom svajar obalanserat
du är klar för kistan din kropp har märkts och du har nyss balsamerats
dags för elden dags att kremeras och du tittar på alla själar runt som gråter
du lyssnar på dystra piano spelet och tänker på att det är sista låten.
Du sätter händerna mot ansiktet och gnuggar ur all energi
du gnuggar ut oron och alla känslor som just nu sitter i
du tycker det är ironi och allting ska handla om just dig
men ingen orkar spendera sin tid längre så sluta hoppas,
och lyssna nu på mig.
Sanningen ska komma fram och så är det bara
ingen idé att fråga för jag orkar inte svara och jag tittar upp mot molnen
lyssnar till vindens röster och lyssnar på sista låten
sakerna som jag förlåter sluta tro att jag står och surar
låt mig bara va, ok? och ge fan i min port och mina murar.
Det här vara bara någonting som jag va tvungen att skriva hoppas ingen läser
För har ni läst hit kan jag berätta att allting har vart helt förgäves...
Av: Meusveritas
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/418730877/
Visa toppen
Show footer