Lördags morgon alla trötta alla glada
alla tjafsar om någonting litet
men ingen kom till skada
alla små mummlar om hur allt ska vara
och surplar på sitt morgon kaffe
man har redan släppt ut katten
jaha där satt den så har hela familjen lyft från bordet
alla har sin sak att göra, säg godmorgon orden.
Någon ska diska någon ska skura någon ska städa
någon ska fixa allt det där men det finns ingen här
som är på sånt humör
alla försöker pressa varandra
jag ser hur glädjen dör
kroppen min är öm och mör jag har slitit hela veckan ut
man får alltid slita på helgen
trots att det är veckoslut
alla kastar en sur min och går iväg i dunder och gör sitt
jag sitter kvar vid bordet med en ost macka och kaffe
jag ska snart göra mitt
jag tar hunden i kopplet går ut på en morgon promenad
staden är tom såhär dags på dagen
känslan gör mig glad
gräset det kan skina fint av höstfärgerna som tagit in
allting är så mulet nu för tiden, jag säger regnet rinn regnet rinn
men trots hösten sura min så är allting på sitt sätt så underbart
och trots det mulna vädret, är allting så solklart
för julen ja den kommer snart och lucia står med ljusen bakom dörrens glänt
kanske därför allting känns.
Folket vill att man ska läka såret på doms hjärta
men plåster stoppar bara blödningen
det botar aldrig smärtan.
Någon drar på hög musik som dom tycker passar in
jag tar på mig hörlurar
tar min tid till att försvinn..a och bara ta det lugnt
pianot det får spela svåra vita svarta melodier
jag har funnit min ro nu, funnit min vilostund i livet
jag kan äntligen få tag i tiden och orden bara flödar fritt
alla har lärt sig sköta sitt så jag kan sköta mitt
om pilen sätter sig på mitt så är jag nöjd som skytt och kan
buga stolt med all min heder
jag är flaggan på flagstången,tills någon hissar ner mig.
Julen den har sin speciella känsla, egen tid
man ska älska varandra varenda dag och fira jesu liv
jag ser det som en tid med presenter och familjemiddagar
och spriten flödar med köttbullar och juleskinka ner i allas magar
men vem är jag som klagar, fan jag är ju äldsta barnet
jag kanske dör imoron,fick aldrig bli mig själv ända upp i dagen
jag har tröttnat på stinken av glögg och ljuset från julgranen
som glimtar in vid glänten på dörrgaveln
jag har fullt med sår som skaver för jag försökte konkurera mot världen
men har tagit tag i sunt förnuft,och insett såhär är den.
Hunden har slutat äta
fåret sluta bräka
ängarna står dödstysta
alla har sitt egna hus
det är vinden som jag på lyssnar
jag ska snart skriva upp min önskelista
så jag kan sätta bördan på alla fäder
som får klippa klistra
så dom kan se mig slita upp det sedan
och få se inre lycka.
Någon har klistrat sig framför datorn läser sina mail
någon klistrad framför teven
sen ser man på mig
förvirrad själ som vandrar runt i blindo
jag har oro kvar i bröstet men tänker aldrig bikta mina syndor
händerna har sätts fast med plastbindor som dragits åt för hårt
så pulsådern skaver
men det är inte söndag än
jag väntar lugnt in dagen.
Man går ut en släng och tar sig en sväng runt i kvarteret
man ser folk springa runt i hemmen
alla står i ledet
jag har gått ett tag har ont i mina leder men lärt mig mer än vad jag gör i skolan
att livet det är hårt och man kommer ingenstanns om man aldrig horar
det finns alltid någon som förlorar så lika bra man slutar bry sig
det finns aldrig riktigt kärlek som du kan köpa
det finns alltid folk som kommer att avsky dig
finns redan folk som avskyr mig men vad fan gör det mig?
Jag har funnit äkta kärlek, min vackra Emelie tackar för att han snubben gud har skapat dig.
jag ligger före i ledet
så jag kan nog sätta mig på stubben som kaninen
ta en lur men sen upptäcka att jag är sist och stressar upp mig i tiden
stress som byggts upp under tristess och som jag egentligen bara inbillar mig
dagen är slut och solen faller ner
alla går hem till sig.
Mina texter dom blira bara längre och längre och allt färre orkar läsa
man tror sig åtminstone nå ut till någon,men man bedras på näsan
alla säger jag läser tycker skiten är fett vacker
men din lögn är lika idiotsäker som en sten på en nypa yta vatten
lika säker som att försöka smyga på någon med tänd ficklampa mitt i natten
som att döda drakar och demoner för att hitta skatten som sitter i ett torn och skriker
slutar ändå med att ens eget kungarike hatar en och står utanför slottets portar och ryter
se hur fantasin flyger
sagan den har funnit sitt slut och sista sidan har lagts åt sidan
det finns miljoner sagor till,så snälla sluta grina.
jag sitter här och glömmer bort igen
vi ses imornien

Av: Meusveritas

Oh my god. Really? Twice in a row?