August
Monday 8 February 2010 photo 1/1
|
Snön har laggt sig träden gungar tungt utav det vita pudret
ingenting hör alls
vi sitter tyst och njuter utav ljudet
ser på djuret som lämnat spåret som smälter ut med våren
alla gamla såren läker med tiden säger dom och suckar
allting verkar blivit ologiskt puckat
att lyckas verkar va ett mål för många
men ändå ser jag många ångra saker i det förgångna
när jag ser ut ur mitt fönster
kommer hem och släpper oron från kriget i hallen
och hänger av mitt hölster
jag börjar se ett mönster allting blir så klart nu
eller beror det på att persiennen åkte upp
solen skiner klart nu
jag säger snart, nu just nu så ska vi springa loppet
sätt dig längst fram i allt, och sluta aldrig tor på hoppet
men i loppet utav livet där du dig saker som kan va viktiga
att ta med sig
sök inte uppmärksamhet
tro mig alla kommer ändå se dig
15 minuter av fame ingenting är ett game för du får inget extra liv
det verkar mer som att fdu har för höga förhoppningar på något
succesivt
men det blev mindre fint så tavlan slängs iväg
denna värld verkar mest tom och kall
antingen är du den vackraste eller ingeting alls
allting värt att leva för är ingenting som kommer gratis
men du njuter
tar en godis
rummet doftar redan lakrits.
Andas ut imma bildas på rutan utan att tänka slår huvudet emot glaset
det bankar och skriks från lägenheten bredvid, grannen är nu vaken
någon har blottats naken under natten någon kändis har gjort något fel
det drabbar alla, för plötsligt är det vårt problem
det här är vintervärlden som vi lever vi
spelar ingen roll vad vi gör
får ändå aldrig styra våra liv.
Vi döms utav
saker som vi gör varje dag
vad vi presterar vi måste göra det bra
vi sätter press sen en deadline framtill våran death
man kör för hårt, slutar upp med att man har inget
och man är sämst, hemskt
Fönstergaveln knakar kanske dags att ta tag i mitt liv
tid är dyrt
men jag är inte rik
allså har jag ingen tid
ser i syn eller är det dagen som glänser
jag tittar tomt
men alla ser fördomsfulla blickar
men det är aldrig någon som märker
vad jag tänker alla tankar som stänker
som kastat runt i mitt kranium
allting fylls upp
klautrofobi
behöver eget rum
känner mig jävligt dum, men när jag tänker på det
så kan jag nästan förstå det
det va för bra för att va sant det va jag som gjorde rätt
men i slutet tippar vågen över
och allting går snett
but yet, ett snesteg kan fixas till avv ett rakt
bara vi lever i nuet
och inte i hur det va.
det kan va, osammanhängade eller helt ologiskt
livet är inget rakt
det innehåller storm och e vågigt
och kan ibland
bli helt otåligt.
försöker va den som alla kan nå
men verkar som
att ingen läser
så tror ingen förstår
så säger hejdå.
ingenting hör alls
vi sitter tyst och njuter utav ljudet
ser på djuret som lämnat spåret som smälter ut med våren
alla gamla såren läker med tiden säger dom och suckar
allting verkar blivit ologiskt puckat
att lyckas verkar va ett mål för många
men ändå ser jag många ångra saker i det förgångna
när jag ser ut ur mitt fönster
kommer hem och släpper oron från kriget i hallen
och hänger av mitt hölster
jag börjar se ett mönster allting blir så klart nu
eller beror det på att persiennen åkte upp
solen skiner klart nu
jag säger snart, nu just nu så ska vi springa loppet
sätt dig längst fram i allt, och sluta aldrig tor på hoppet
men i loppet utav livet där du dig saker som kan va viktiga
att ta med sig
sök inte uppmärksamhet
tro mig alla kommer ändå se dig
15 minuter av fame ingenting är ett game för du får inget extra liv
det verkar mer som att fdu har för höga förhoppningar på något
succesivt
men det blev mindre fint så tavlan slängs iväg
denna värld verkar mest tom och kall
antingen är du den vackraste eller ingeting alls
allting värt att leva för är ingenting som kommer gratis
men du njuter
tar en godis
rummet doftar redan lakrits.
Andas ut imma bildas på rutan utan att tänka slår huvudet emot glaset
det bankar och skriks från lägenheten bredvid, grannen är nu vaken
någon har blottats naken under natten någon kändis har gjort något fel
det drabbar alla, för plötsligt är det vårt problem
det här är vintervärlden som vi lever vi
spelar ingen roll vad vi gör
får ändå aldrig styra våra liv.
Vi döms utav
saker som vi gör varje dag
vad vi presterar vi måste göra det bra
vi sätter press sen en deadline framtill våran death
man kör för hårt, slutar upp med att man har inget
och man är sämst, hemskt
Fönstergaveln knakar kanske dags att ta tag i mitt liv
tid är dyrt
men jag är inte rik
allså har jag ingen tid
ser i syn eller är det dagen som glänser
jag tittar tomt
men alla ser fördomsfulla blickar
men det är aldrig någon som märker
vad jag tänker alla tankar som stänker
som kastat runt i mitt kranium
allting fylls upp
klautrofobi
behöver eget rum
känner mig jävligt dum, men när jag tänker på det
så kan jag nästan förstå det
det va för bra för att va sant det va jag som gjorde rätt
men i slutet tippar vågen över
och allting går snett
but yet, ett snesteg kan fixas till avv ett rakt
bara vi lever i nuet
och inte i hur det va.
det kan va, osammanhängade eller helt ologiskt
livet är inget rakt
det innehåller storm och e vågigt
och kan ibland
bli helt otåligt.
försöker va den som alla kan nå
men verkar som
att ingen läser
så tror ingen förstår
så säger hejdå.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/441946933/
Visa toppen
Show footer