August
Tuesday 8 June 2010 photo 1/1
|
lägger handen på bordet äntligen så får jag sucka ut
har lidit i tre fucking år nu, år som har sugit kuk
hemskt att slita av sig röven men för vilken möda
äntligen lite semester jag kan vila på
utan att bli mörnad, helt sjukt blåslagen
sliten efter det gångna året
jag lägger mig fast det kliar i fingrarna
som en loppbiten hund och slickar såren
jag är som alla vandrar bara runt men för nått eget
jag bygger hus av papper istället för att stapla tegel
vi ser oss runt vi ser vi alla vet det
ingenting kan undanhållas ingenting är hemligheter
sanningen är het, skiten är så varm, den ger mig feber
men om ni ska skrika så jävla mycket så spricker
snart min termometer, som en bunt kometer
slår ni in som klockslag, bjuder in någon människa
välkommen in här bor jag, iallafall tror jag.
det tummas på gittaren, ackorden spelas lugnt
det bildas en melodi, den melodin den spelas tungt
lägger till lite bas och lite lugna trummor
pianot trycker ner båda raserna, jag fyller mina lungor
njuter av smaken, livet smakar gott
ingenting går upp emot att släppa alla papper som man fått
skriv det där och skriv det här, sitter i en annan värld
inte helt superb men jag klara mig rimligt
hissa ditt segel, denna färden är skit vindig
kanske inte helt frivilligt egentligen helt obligatoriskt
dom ljuger om det vi inte får, beter sig jävligt horigt
sanningen är ingen hemlighet utan alla vet
alla kan stå på bron och se rakt in i din lägenhet
så hur är läget?
Vi har gått från att gunga gunga
gått ifrån att va unga
till att vara här nu
fortfarande för unga...
jag tar ett sista bloss och blåser ut röken
det jag röker är livet och röken blir döden så
ska vi ta ett sista andetag sen kan vi sluta andas
lova en evighet sen aldrig med talas vid med varandra
tar ett steg ifrån som en vilda västern duel
sen ligga och messa ivrigt att man saknar varandra varje kväll
kan du då va så snäll och bara puffa slut på sista blosset
för just nu plågar du bara mig som tjejerna i filmen hostel.
jag hostar inte har bara inte vant mig än, varför ska jag va så jävla trevlig
när du knappt kan vara snäll, jag går hem extra tidigt, har sex med mitt xbox
7 till åtta timmar kan gå innan jag slits loss, sen är jag med min älskling
där emellan typ 5 dar i veckan, tycks det är för lite, typ 18 dagar skulle räcka
jag lyssnar i min snäcka men hör bara skitsnack
folk låtsas bry sig och frågar hur det är fatt
jag klappar min katt, men ni får aldrig se mitt ansikte som skurken i
inspector gadget så hänger kostymen på min galje efter ännu en dag
välkommen till mitt liv, välkommen in det här är jag.
Meusveritas
''Man tror man har någonting oförstörbart ända tills den dag det spricker
men alltid lätt att leva livet, ser tillbakablickar''
har lidit i tre fucking år nu, år som har sugit kuk
hemskt att slita av sig röven men för vilken möda
äntligen lite semester jag kan vila på
utan att bli mörnad, helt sjukt blåslagen
sliten efter det gångna året
jag lägger mig fast det kliar i fingrarna
som en loppbiten hund och slickar såren
jag är som alla vandrar bara runt men för nått eget
jag bygger hus av papper istället för att stapla tegel
vi ser oss runt vi ser vi alla vet det
ingenting kan undanhållas ingenting är hemligheter
sanningen är het, skiten är så varm, den ger mig feber
men om ni ska skrika så jävla mycket så spricker
snart min termometer, som en bunt kometer
slår ni in som klockslag, bjuder in någon människa
välkommen in här bor jag, iallafall tror jag.
det tummas på gittaren, ackorden spelas lugnt
det bildas en melodi, den melodin den spelas tungt
lägger till lite bas och lite lugna trummor
pianot trycker ner båda raserna, jag fyller mina lungor
njuter av smaken, livet smakar gott
ingenting går upp emot att släppa alla papper som man fått
skriv det där och skriv det här, sitter i en annan värld
inte helt superb men jag klara mig rimligt
hissa ditt segel, denna färden är skit vindig
kanske inte helt frivilligt egentligen helt obligatoriskt
dom ljuger om det vi inte får, beter sig jävligt horigt
sanningen är ingen hemlighet utan alla vet
alla kan stå på bron och se rakt in i din lägenhet
så hur är läget?
Vi har gått från att gunga gunga
gått ifrån att va unga
till att vara här nu
fortfarande för unga...
jag tar ett sista bloss och blåser ut röken
det jag röker är livet och röken blir döden så
ska vi ta ett sista andetag sen kan vi sluta andas
lova en evighet sen aldrig med talas vid med varandra
tar ett steg ifrån som en vilda västern duel
sen ligga och messa ivrigt att man saknar varandra varje kväll
kan du då va så snäll och bara puffa slut på sista blosset
för just nu plågar du bara mig som tjejerna i filmen hostel.
jag hostar inte har bara inte vant mig än, varför ska jag va så jävla trevlig
när du knappt kan vara snäll, jag går hem extra tidigt, har sex med mitt xbox
7 till åtta timmar kan gå innan jag slits loss, sen är jag med min älskling
där emellan typ 5 dar i veckan, tycks det är för lite, typ 18 dagar skulle räcka
jag lyssnar i min snäcka men hör bara skitsnack
folk låtsas bry sig och frågar hur det är fatt
jag klappar min katt, men ni får aldrig se mitt ansikte som skurken i
inspector gadget så hänger kostymen på min galje efter ännu en dag
välkommen till mitt liv, välkommen in det här är jag.
Meusveritas
''Man tror man har någonting oförstörbart ända tills den dag det spricker
men alltid lätt att leva livet, ser tillbakablickar''
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/460879411/
Visa toppen
Show footer