Ett år har gått...

Ett helt år som vi satt på akuten den där kvällen/natten.
Den gången vi bara fick vänta på att få svar om du levde eller inte.
Alla svarade oss att de inte visste något, vi hoppades fortfarande, vi trodde du bara vara skadad men att du fanns kvar hos oss. TÄNK OM det kunde ha varit så istället.
Till slut kom en man från sjukhuskyrkan in, jag kunde inte hålla mig längre utan frågade: Är han död.
Mannen svarade: Ja han är död.
Alla började gråta och jag sprang ut, satte mig utanför sjukhuset och rökte.
Det var då jag kände och visste, din själ levde kvar för jag kände din trygghet precis intill mig. Och det kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig.
Du ska stå med mig vid min sida livet ut. Och efter livet så mötts vi på nytt pappa.

DU LEVER KVAR.

att ett år kan gå så fort? måste kännas som d vore igår för dig...