June
Tuesday 15 July 2008 photo 1/1
|
(Jag vet. Det är inte alltid man orkar att läsa lite längre texter. Men idag passar den så bra in. In på vad jag känner. In på bara skinnet. Intui. Jag saknar Vadstena. Men samtidigt är jag nyfiken på allt det här nya. ÄNTLIGEN. Förresten, Jen, den 25, smäller det. Då är det du&jag&Mannen i den vita hatten)
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser
Äntligen sätter du själv dina gränser
En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser
Äntligen sätter du själv dina gränser
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idajejja/238538867/
Visa toppen
Show footer