Vad är ett barn utan sin Far?

umm....Jag vet inte riktigt,men jag kan se hur det är för dig,om jag skulle förlora min far skulle jag göra nåt som jag ångra hela mitt liv,
Jag hoppas att du kan hitta en väg ut,men ändå komma ihåg din far :) Du måste hitta vägen som bara du kan gå :) Hoppas att du får det bättre när du har hittat den, R.i.p †

Ida.. Jag beklagar verkligen! Jag vet att vi inte varit de bästa vännerna direkt, och jag vet att det vi gjort varann varit elakt. Men det är aldrig ens fel att två bråkar. Jag vet att du går igenom en svår period, en nära mig gjorde detsamma.. Det är svårt att sätta sig in i en sådan situation , det går verkligen inte. Det går antagligen inte över med åren heller, det kan bara bli bättre. Du ska veta att jag önskar dig det bästa och hoppas faktiskt att vi skulle kunna göra en ny start? Inte bara för det här med din far, utan för allt jag gjort mot dig. Du ska veta att jag ångrar det. Förlåt. Du är stark ida.! Jag önskar dig det bästa. Jag finns här för dig om du skulle behöva prata. Faktiskt.. Jag bryr mig om dig. Det är hemskt när sånt här händer, särskilt när personen är såppas nära som klasskamrat, även en "ovän". Men på ett sätt så får man en nära dragning till ovänner också. Jag hoppas vi kan bli vänner nu i slutet av nian? Jag bryr mig ida.
Kram på dig <3

jag finns alltid för dej det vet du<3 kommer alltid göra det..du kan alltid prata med mej <3 puss<3

Jag skulle vilja sätta in mig i den situationen, men det går inte. Känslan måste vara obeskrivlig, på ett mycket hemskt sätt.

Utan mamma och pappa, så klarar vi oss
knappt. Det skulle iallafall va väldigt
tufft. Och svårt att förstå.

Jag vill verkligen säga, att jag vet
hur du känner. Men det går tyvärr inte,
för jag har aldrig varit med om samma
sak.

Jag vill säga att det ordnar sig, men
jag vet inte hur lätt det kommer bli.
Det kanske tar dagar, veckor, månader
kanske t.o.m. år .

Tänk alla som är van med tanken, att inte ha nån pappa.. Man förstår inte
att det är hemskt. Men det måste vara
otroligt hemskt.

Jag tycker så himla synd om dig, och
jag hoppas på det bästa. Du är en söt
tjej, med ett sött leende.

Hoppas inte den tjejen försvinner
helt och hållet. Enligt mig, så verkar
du vara väldig stark. Och jag tror du
klarar ganska mycket.

Du är stark, kämpa ge inte upp nu. Du
har ett helt liv framför dig, en hel framtid.

Jag tror att du klarar mer, än vad du
är medveten om. Glöm inte den du är,
du är fortfarande "pappas flicka"
Oavsett vad.

Jag önskar dig det bästa, och jag
lider verkligen med dig.. Jag önskar
att jag kunde förstå, hur svårt det är
för dig.. Men det går tyvärr inte.
Speciellt inte när man aldrig har vart
med om samma sak. Som du måste gå igen-
om nu.

Puss !