August
Friday 12 June 2009 photo 1/2
|
Min luft, min kärlek, min bästa vän
Från början till slut, men jag vill inte att slutet ska vara här, för det känns så pass overkligt att jag blundar för verkligheten. Den dagen var jag på väg till Skåne, en fin solig dag, hade inga bekymmer, allt var perfekt. Men jag hade enhel del fjärilar i magen, för idag kanske jag skulle få min alldeles egna ponny. När vi väl var framme, så såg jag en vit ponny, och jag fastande direkt. Ajax, du bara stod där och såg så ynklig ut, du var mager och huvudet hängde, men jag såg liv i ögonen, du försökte se glad ut, fast jag insåg vilket liv du har haft innan du hamnade i mina händer. När allt började, så bjöd vi, men det var hela tiden någon som bjöd högre. Du hamnade uppe i 23.000:- och vi hade bara 10.000:- att bjuda för. Så jag gick med hakan nere i marken mot bilen, då plötsligt kom damen som just köpt Ajax fram till oss, och sa "jag hörde att du så gärna ville ha honom, och vet du vad? jag ångrade mig precis när jag lagt sista budet, sen tror inte jag att han skulle passa som ridskoleponny" Jag blev helt till mig, men visste att jag inte hade pengarna för att köpa honom. Men vi lyckades pruta ner och helt plötsligt var han min, min alldeles egna ponny. Jag kunde inte tro att det var sant. Från det att jag tog hans grimskaft och ledde in han till transporten så var jag så lycklig. När vi var framme så märkte vi att han fortfarande betedde sig hingstigt, och han var elak och envis. Han var trots allt bara 4 år när vi fick hem honom, varje dag när jag ledde honom till hagen, så stack han med mig. Jag lyckades inte hålla kvar, han var så stark, men man såg på honom att det var så himla kul att jävlas med mamma, han sprang runt och hade huvudet högt upp i luften och liksom nästan sa "titta mamma, jag är fri, och detta är underbart" Jag insåg att det kommer bli mycket arbete, men jag skulle inte ge upp. Sen förflyttades han till ett annat stall som var närmare där jag bodde, och där fortsatte han att jävlas med mig, han stack med mig när jag red honom, och när jag ledde in han i stallet så kutade han rakt fram och bara drog med mig. Jag fick inte tränsa honom, och han var oerhört rädd om sitt huvud. Antog att han blivit slagen när han var yngre, så försökte vinna hans förtroende. Vi försökte med ett steg i taget, efter jag haft han nu i 7,5 år så är jag bara så glad att jag köpte honom och inte någon annan. Han var så himla elak mot mig, men det jag var stolt över var att jag lyckades få han till att acceptera att han inte skulle bli behandlad dåligt av mig. Han insåg det bra med livet, och har nu förändrats med stora marginaler, har aldrig sett en sån ynklig häst från första början till en sån ståtlig, maffig, och deffenitivt lycklig häst på så "kort tid". Den tiden var värd varje sekund, varje minut, varje timme, även om det innebar svett, tårar och blod. Alla stunder man trillade av från din rygg, det kan man skratta åt idag. Du gjorde dina glädjeskutt, för du kände dig trygg hos mig. Jag vet att du trivdes med mig! Då man sov i stallet, så la du dig bredvid, utan att försöka skada mig, du var försiktig, för du visste att jag var liten och ömtålig. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta Ajax, du anar inte hur tacksam ja är som fått ha dig i alla dessa år.. Nu är det dax att släppa taget
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idasellden/379022753/
Visa toppen
Show footer