Monday 1 February 2010 photo 1/1
|
Monday 1 February 2010 photo 1/1
|
Ja vem fan har inte de där små problemen den här tiden på året? Kan vara prov, förhållanden, morsan / farsan you name it.. Nog fan lyckas de alltid slinka in när livet är som mest perfekt. Och det händer alla, polare, älskade, oälskade, mor, far, farfar mm. Oväntade grejer slår en mitt i fejjan hela jävla tiden..
Hur har mitt liv varit sen jag la in en bild senast? Helt jävla underbar fram tills för några dar sen, men kan inte klandra någon annan än mig själv, vissa kanske kallar det jag gör nu för självömkan.. jag håller förvisso med till en viss del, jag tycker väl inte att jag blivit helt rättvist behandlad i vissa aspekter, men samtidigt har jag nog själv inte respekterat andra som jag borde.. Sitta här å klaga? Nefan de orkar jag inte med.. ska berätta om mitt liv istället.
Som de närmsta till mig vet blev jag tsm med en tjej från Norrpan den 5/11-09 och tyvärr har det nu slutat, närmare bestämt den 29/1-10. Tiden med henne har varit i särklass den bästa i mitt liv, de som känner mig märkte nog hur glad jag varit under denna period. Hon var den enda i mitt liv som jag kunnat säga "Jag älskar dig" till, jag ljuger aldrig och är alltid försiktig med vad jag säger till andra som jag bryr mig om så det här var för mig ett stort steg. När jag sa det så menade jag det verkligen, jag menar det fortfarande. Iaf för någon vecka sen märktes det att något var fel och så.. Jag blev självklart orolig men gissade att det var något med hennes kompisar eller liknande och att hon ansvarig som hon är ska få sköta det själv utan att jag ska lägga mig i nästan 8 mil bort, ville hon prata hade hon ju kontaktat mig om det liksom. Jag fick beskedet på bussen hem i fredags att vi inte längre kunde vara tsm pga vissa anledningar som jag fullt ut förstår, det enda jag önskar var att jag fått reda på att det existerade ett problem innan och vi kunnat prata om det. Jag hade försökt lösa det, jag offrar mycket när det är något jag verkligen vill. Men nu blev det som de blev och jag klandrar ingen utom mig själv för vad som hänt, så förlåt om det låter så. Jag älskar dig fortfarande och du kommer föralltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar.
Nu känner jag att inlägget blev riktigt långt å tradigt men jag har det inte för att andra ska läsa direkt, mer som en notarie till mig själv.
Förlåt om det låter som jag klampar på någon, det är inte alls meningen.
Ja, jag vet att bilden passar in! Lolcatz makes ur sad days a bit happier.
Still Love You <3