August
Wednesday 14 November 2012 photo 1/1
|
jag kan inte sluta tänka på ''hur kan du bara glömma mig'' ''saknar du någonsin mig?'' ''undrar du någonsin hur jag mår'' ''tänker du på mig, så som jag tänker på dig?'' eller har du glömt mig helt?
isåfall så kan jag berätta vem jag är.. jag brukade prata med dig varje dag, i flera månader. vi två stod varandra så grymt nära, och du älskade mig, och jag dig. jag var den tjejen du satt och snackade med i flera timmar i sträck med, den du skrattade med som ett fån.. jag var den tjejen du hade ''jag älskar dig mer '' bråk med, jag var tjejen du brukade kalla stark. jag var den tjejen.. ringer det i någon klocka?
det har gått mer än 1 år sedan du lämnade mig. 13 månader sedan du lämnade mig, du gav mig ens inte chansen att säga hejdå, tacka dig, få dig att göra något annat val, få dig att stanna. du bara lämnade med ett meddelande som jag fick när du ändå hade stuckigt. det är så jävla jobbigt
att jag sitter nästan varje dag och kväll och tänker på dig, på alla våra minnen, alla våra bråk, allt. det är så många gånger som du räddat mig, så många gånger jag har varit på väg att bryta ihop och du fångat mig i sista sekunden. eller alla gånger då jag faktiskt brytit ihop, fallit men att du alltid fått mig på banan igen, rest mig upp. det kommer aldrig, i hela universum finnas ord som kommer att beskriva min tacksamhet för allt du gjort för mig, för allt, så jävla mycket du gjort för mig. alla gånger du fått mig att inte vela gå till sängs för att jag bara vill prata med dig, så många gånger du fått mig att gråta av att jag skrattat så mycket, fått kramp i magen av att jag skrattat så mycket. eller så många gånger jag suttit med ett fet jävla smile och inte kunnat sluta, och du varit anledningen. bara alla gånger jag mått bättre på grund av dig, alla gånger jag rest mig upp då jag falli på grund av dig. allt i mitt liv rasade på samma gång, förlorade mina närmaste vänner, saker hände i familjen, allt med pappa och skit i skolan och folket i skolan, men du fanns alltid där till hjälp. du förstod alltid en, och det är en av anledningarna till varför. jag älskade dig. ja, det är sant, jag älskade dig. så jävla mycket, det fanns inte ord till hur mycket jag älskade dig, hur mycket du betydde för mig, och hur tom jag kände mig utan dig. inte en dag gick förbi, och inte en dag förbi utan att jag tänker på dig. alla gånger då vi bråkade, jag kände mig bara så tom, så liten, så värdelös. när du lämnade mig, när allt bråk bara blev för mycket och du tog avstånd, så dåligt jag mådde. jag skadade mig själv, grät, för allt jag kunde tänka på var dig, och hur mycket jag behövde dig. innan jag hittade dig, rasade hela mitt liv. men där stod du, där var du, som en ren jävla ängel. även fast jag inte vet ditt namn, inte din ålder, var du bor eller ett skit om dig, så vill jag ändå att du ska veta, jag älskade dig som ingen annan kan älska dig. och jag behövde dig, mer än någon annan behövde dig. du var allt för mig då. du var min bästavän. om jag förlorade alla, förutom dig så hade jag inte brytt mig, för jag hade fortfarande dig. jag hade den känslan att jag
alltid hade någon att vända mig till. jag har tusentals texter, som är till dig, eller om dig, eller mina känslor jag haft när vi bråkat, haft det bra eller när jag inte vetat ett skit om hur det var om oss. ibland så sitter jag och läser dom, och jag kan inte göra något annat än att gråta och bara sakna. jag saknar personen jag var med dig, jag saknar personen jag var inför dig, hur jag kunde vara mig själv med dig. jag saknar att höra ''jag älskar dig'' från dig. du kunde få mina dagar att bli 1000 gånger bättre. jag vet, och visste att det var dumt att vara så beroende av en person, för jag visste, och vet att inget håller föralltid.
men vill du veta varför jag inte släppte taget om dig? för du fick mitt hjärta att slå.
det har gått mer än 1 år sedan du lämnade mig. 13 månader sedan du lämnade mig, du gav mig ens inte chansen att säga hejdå, tacka dig, få dig att göra något annat val, få dig att stanna. du bara lämnade med ett meddelande som jag fick när du ändå hade stuckigt. det är så jävla jobbigt
att jag sitter nästan varje dag och kväll och tänker på dig, på alla våra minnen, alla våra bråk, allt. det är så många gånger som du räddat mig, så många gånger jag har varit på väg att bryta ihop och du fångat mig i sista sekunden. eller alla gånger då jag faktiskt brytit ihop, fallit men att du alltid fått mig på banan igen, rest mig upp. det kommer aldrig, i hela universum finnas ord som kommer att beskriva min tacksamhet för allt du gjort för mig, för allt, så jävla mycket du gjort för mig. alla gånger du fått mig att inte vela gå till sängs för att jag bara vill prata med dig, så många gånger du fått mig att gråta av att jag skrattat så mycket, fått kramp i magen av att jag skrattat så mycket. eller så många gånger jag suttit med ett fet jävla smile och inte kunnat sluta, och du varit anledningen. bara alla gånger jag mått bättre på grund av dig, alla gånger jag rest mig upp då jag falli på grund av dig. allt i mitt liv rasade på samma gång, förlorade mina närmaste vänner, saker hände i familjen, allt med pappa och skit i skolan och folket i skolan, men du fanns alltid där till hjälp. du förstod alltid en, och det är en av anledningarna till varför. jag älskade dig. ja, det är sant, jag älskade dig. så jävla mycket, det fanns inte ord till hur mycket jag älskade dig, hur mycket du betydde för mig, och hur tom jag kände mig utan dig. inte en dag gick förbi, och inte en dag förbi utan att jag tänker på dig. alla gånger då vi bråkade, jag kände mig bara så tom, så liten, så värdelös. när du lämnade mig, när allt bråk bara blev för mycket och du tog avstånd, så dåligt jag mådde. jag skadade mig själv, grät, för allt jag kunde tänka på var dig, och hur mycket jag behövde dig. innan jag hittade dig, rasade hela mitt liv. men där stod du, där var du, som en ren jävla ängel. även fast jag inte vet ditt namn, inte din ålder, var du bor eller ett skit om dig, så vill jag ändå att du ska veta, jag älskade dig som ingen annan kan älska dig. och jag behövde dig, mer än någon annan behövde dig. du var allt för mig då. du var min bästavän. om jag förlorade alla, förutom dig så hade jag inte brytt mig, för jag hade fortfarande dig. jag hade den känslan att jag
alltid hade någon att vända mig till. jag har tusentals texter, som är till dig, eller om dig, eller mina känslor jag haft när vi bråkat, haft det bra eller när jag inte vetat ett skit om hur det var om oss. ibland så sitter jag och läser dom, och jag kan inte göra något annat än att gråta och bara sakna. jag saknar personen jag var med dig, jag saknar personen jag var inför dig, hur jag kunde vara mig själv med dig. jag saknar att höra ''jag älskar dig'' från dig. du kunde få mina dagar att bli 1000 gånger bättre. jag vet, och visste att det var dumt att vara så beroende av en person, för jag visste, och vet att inget håller föralltid.
men vill du veta varför jag inte släppte taget om dig? för du fick mitt hjärta att slå.
Annons
Visa toppen
Show footer