White Lies kommer upp på scen runt kvart i 8. "Hi nice to see you, we are the White Lies"

De drar igång med ett par låtar jag fokuserar mest på att kravla mig fast vid kravallstaketet för att inte förlora min plats.

White Lies avslutar med låten Death "klapp klapp". Musik kommer igång och upp på scen kommer minst 100 roddare med spikpistoler, gaffatejp, sladdar och annat dylikt för att göra scenen klar till Coldplay.

Ett skynke åker ner och vi i publiken blir eggade till max. Sedan börjar U2 spelas högt och alla svarar med applåder och sjunger med. Nu pumpas Jay-Z ut ur högtalarna, publiken gungar med.

när Klockan slår några minuter över 9 släcks stadion ner och de första tonerna ur Life In Technicolor hörs. Sverige zoomas in på en storbildsskärm, först världskartan sen in mot stadion.

Viloet Hill drar igång och Chris sjunger "If you love me wont you let me go" flera gånger är detta ett tecken på att kvällen kommer bli magisk?

Clocks, In My place och sedan dunder låten Yellow, ut kommer massor med stora gula ballonger och Chris säger "Tusen tack allesammans" med fint uttal, han måste ha tränat på svenskan sen sist han var här.

Chris uppmanar publiken att sjunga en gång till "Look at the stars, look how they shine for you"

"Make the strongest noise you can ever make" Chris verkar helnöjd med publiken. Glass of Water en oväntad men otroligt bra låt. Ett fint lallande när Cemeteries of London drar igång. 42 därefter.

Sen blir det mörkt på scenen, tänker efter och undrar om de dyker upp någon annanstans. Nej det är Fix You som brakar igång och en fin allsång genom hela låten. Bakgrunden ersätts med en jättestor bildskärm som visar hela publiken, chris springer runt när trummorna drar igång i och han kastar sig runt på scen, han verkar må fint. Efter dags för Strawberry swing, inte en favorit låt men den funkar ganska bra live,

de vandrar ut på en liten scen i publiken och kör en discoverision av God Put.... Låten övergår till en technoverision av Talk. Resten av coldplay lämnar chris som hoppar i pianostolen. Chris frågar "mår ni bra" på svenska och får jubel som svar

"As an audience you are goldmedalists, if there were a olympic for audience you would be usain bolt" där nämnde han den där Bolt som alla talar om. Nu är det dags för ballad. The Hardest Part och publiken fortsätter sin vackra allsång. The Hardest part tonar ut och Viva La Vida brakar ut från resten av Coldplay på stora scen, Chris Springer upp på scenen och hela stadion skriker, klappar och hoar, likt en fotbollsmatch.

Chris har däckat precis framför mig och han ligger ner och njuter. Lost! dundrar igång, jag älskar trummorna i den här låten. "Tysen tack allesammans" Chris sätter svenskan riktigt snyggt!

Nu byter de plats de går alla ut på plattformen framför mig, försvinner, jag hör skrik men jag ser ingenting, sen från ingenstans kommer hela Coldplay några få centimeter från mig, jag hinner reagera i sista sekund när Chris går förbi och sträcker mig allt vad jag har och han tar tag i min hand och även de andras, nervösa väktare springer efter med ficklampor. Under de få minuterna så kunde jag inte andas jag kunde inte röra mig, jag var alldeles stel.

De dyker upp på en platå långt ut i publiken jag ser dem knappt men jag har en stor bildskärm framför mig. en sång om oss svenskar. "I know swedes can make a lot of nose, Can i please get a who Who for our drummer Will" chris vill att alla ska lysa med sina mobiler. "There must be more cellphones in sweden, you invent theese things" skrattar Chris och får hela stadion att göra vågen med sina mobiler. om och om igen gör vi vågen och Coldplay spelar en hyllning till Michael Jackson. Billie Jean.

Technoverision av Viva La Vida medans bandet tar sig tillbaka till scenen. Politik drar igång och jag älskar den låten, riktigt mäktig live. Lovers in Japan sen med konfetti, hela stadion hoppar under konfettiregn. det blir sedan mörkt och Death And all His Friends drar igång. Coldplay går av scenen för att sedan köra extranummer, de kommer tillbaka och chris berättar att man kan få en gratis skiva efter spelningen, dock fick jag ingen eftersom jag stod längst fram och det tar tid att få ut 33000 människor ur en liten ingång så de flesta har redan tagit 1 eller t.o.m 10 stycken skivor så många blev utan, elakt tycker jag.

chris tackar för en underbar kväll och säger att de har två låtar kvar att spela för oss, nu ska vi mysa tillsammans med The Scientist, en dunder ballad och jag bara står och njuter och jag gråter en skvätt för att det är så fint och att jag vet att snart är kvällen slut. Life in technicolor II avslutar konserten tillsammans med ett stort fyverkeri och Coldplay lämnar scenen snabbt.