Jag ska berätta en sak, och jag ska vara tydlig.
På bild kan ni se mig och Oscar.
Nu ska jag berätta exakt hur jag känner!
Vi tar det från början;

Jag och Oscar stötte på varandra på stan en förfärligt regnig dag.
Allt jag tänkte då var att han skulle bli min, min älskling.
Vet ni? Det blev han. Allting startade så himla bra. Det var som på film.
För mig var det för bra för att vara sant.
Tiden gick.. Det blev 1 månad, 2, 3.. Där tog det stopp.
Jag tänker inte säga att det var 3 förfärliga månader. Alla bråkar. Alla har sina dagar, jag hade mina och han sina.
Men en sak vill jag att alla ska veta och det är att jag älskar Oscar.
Jag älskar honom så himla högt på jorden.
Han har gett mig något ingen annan har, och jag gav honom mitt hjärta. Som jag hoppas att han föralltid kommer att behålla.
Oscar.. Är min bästa vän. Jag skäms aldrig för honom.
Han ställer alltid upp och jag hoppas att han vet att det gör jag med. I vått och torrt så kommer jag stå med mina armar öppna för att omfamna.
Jag tänker alltid dela glädje och sorg med honom.
För mig är Oscar mer än en människa. Han är en gud. Han är speciell, helt unik. Någon som jag verkligen öppnat ögonen för.
Jag skiter i vad folk säger för jag älskar honom. Varje dag går jag runt och saknar honom och tänker mig att han står framför mig och skämtar och skrattar. Ingenting kan bli som förut, det kan bara bli bättre.
Oscar är och förblir min kärlek och min bästa vän.
Jag älskar dig

Naw fick tårar i ögonen! Älskar dig högst av allt på jorden, Sandra!