Brukar ju inte precis vara inne här. Men ibland händer det saker som gör att jag känner mig tvungen att lägga upp en bild. Idag hände en sådan sak.

Min absoluta favorit, den allra bästa, största, mesta. En av de där urtid, begynnelsespelarna. En av de där som ALLTID spelat i Djurgården, bekräftade att han lägger skridskorna på hyllan.

Efter 17 säsonger, 17 år, lika länge som jag levt, i världens finaste tröja lägger alltså Kristofer Ottosson av. Och det känns bara så jävla tomt.

När man följer ett lag blir man van vid att folk kommer, går, utvecklas och lägger av. Vissa spelare älskar man, vissa hatar man, och vissa växer sig fast med tiden. Men med spelare som Ottosson är det annorlunda. Spelare som Ottosson går ur tiden idag.

Snubben har ALLTID spelat för Djurgården, alltid valt Djurgården över allt. Han har nekat NHL-kontrakt och högre löner för att spela för laget han älskar. För mig, som aldrig följt en säsong utan Ottosson, väger han nästan tyngre än skölden.

Självklart finns det andra i Djurgården i dagsläget som fungerar lite på samma sätt. Bara att kolla på Fimpen och Jimmie. Men för mig har det alltid varit Ottosson, och att säga hejdå till honom är som att ta farväl av en bit av sig själv.

Var inte meningen att skriva värsta texten, det tänkte jag göra på annat håll. Men här är det iaf. Kan jag gå tillbaka och kika på om 10 år när jag sitter och pillar på min # 9-tatuering.

Slutligen vill jag bara säga:

Tack för allt Otto, du är en riktigt hjälte och jag önskar fler kunde vara som du. ♥

Annons

May 2013