Det var en gång en pojke som bodde i Stockholm.
Hans namn var Pelle.
Han ville så gärna ha en katt men hans föräldrar har sagt att det är jobbigt att ha en katt i staden.
Men dom har lovat Pelle en katt till sommaren när dom far till sommarstugan som dom hyrt.

Det är en lång väntan.

Dagarna går och sommaren har kommit till staden.
Mor och far har nu fått semester och bilen är packad och klar.

Under resan frågar Pelle var dom ska köpa katten.
- Dom köper man inte dom får man på bondgårdar, säger far och skrattar högt

Resan går och Pelle är otålig.
-Är vi inte där snart, undrar han.

- Jo, säger far, där framme ser jag en bondgård, vi stannar där.
På bondgården ser de en tjock farbror. Dom stannar bilen, kliver ut och frågar bonden om dom kan få en katt.

Bonden tittar på dom en stund sen brister han ut i skratt.
- Ni kan få hur många katter ni vill, dom förökar sej som ogräs, säger han, när han hämtat sig

Pelle blir jätte glad och springer in i ladugården.
Efter en stund kommer han ut med en liten kattunge.
- Är inte den lite liten, säger mamman och ser förvånad ut.

- Nej då den är 4 veckor så det går bra, säger bonden.

Alla sätter sig i bilen igen och far vidare. Pelle är jätte glad.
Han har döpt katten till Tussan.
Dom leker och kelar med varandra under hela den långa färden till sommarstugan.

Pelle leker med Tussan hela dagarna.
Dom är så lyckliga. På nätterna sover dom i samma säng.
Den ende som existerar för Pelle är Tussan.

Tussan är så lycklig och tänker:
"Vilken tur jag har som har fått en så snäll husse."
Men sommaren går fort när man har roligt.

Men mor och far ser sorgsna på Pelle och Tussan.
Ja, dom vet ju. Ja, dom vet ju det inte Pelle vet.
En månad går så fort när man har kul hela dagarna.
I slutet av semestern ropar far på Pelle att dom ska åka och handla.
Men han säger åt Pelle att lämna Tussan.

Pelle funderar en stund. Sen springer han till bilen och dom far i väg.
När Pelle sätter sig i bilen ser han alla sakerna i bilen och frågar Ska vi åka hem.

Pappan svarar
- Ja sommaren är ju slut nu
-Pelle säger med sorgsen röst. Men Tussan då.
Pappen svarar
-Du vet ju att vi inte kan ha en katt i staden Ja ja säger Pelle jag har ju mina kompisar i stan.

Tussan tittar efter dom".
Vart ska dom," undrar hon". Jag brukar ju alltid få följa med.
Ja," tänkte hon" dom kommer snart.
Så jag går och leker i skogsdungen som vanligt och väntar på Pelle ".

Tiden går och det blir kväll. Tussan är kall och hungrig.
Hon går upp på verandan till sitt hem. Hon tittar mot den mörka vägen och undrar"
var är Pelle ?. Ska han inte komma snart, jag är så rädd "
Tillslut somnar hon.

Nästa dag, när Tussan vaknar är det något vit på marken
( det är snö, men det vet ju inte hon).

Tussan blir rädd och tänker" om Pelle ändå var här... "

Tussan går ut på det vita, det är kallt.
Hon går runt hela dagen och letar mat och något att dricka men vattnet har blivit så hårt
( Det är is men det vet ju inte Tussan) men hon hittar ingenting varken mat eller vatten.

Det börjar skymma Tussan går mot vägen tittar sorgset mot mörkret Jag saknar Pelle tänker Tussan.
Jag önskar att han var här med mig . Det börjar blir kväll igen.

Tussan går tillbaka och lägger sig på verandan. Än en gång och tittar mot vägen.
Hon tänker på Pelle och hur roligt dom haft.

Tussan blir ledsen och det kommer en tår ur hennes öga,
Den rinner sakta ner på verandan och blir till en iskristall. Jag fryser så tänker Tussan

Tussan vaknar aldrig mer.
Hon somnar kall och hungrig på verandan till sitt hem.
Det som hon trodde var hennes hem, men som bara en enkel sommarstuga!

Skriven av Percy Björkman

aaah jag börjar gråta snyft hur kan man göa så??