kan börja med att säga att folk som är ointresserade och tycker detta är fjortis och blabla.. kan sluta läsa nu!!

det viktigaste är att vanessa läser detta.
vi har känt varandra ganska länge nu, det började nog i handbollen från första början och jag fick ett intryck av att du inte tyckte om mig alls när jag kom där med min snedtoffs, mycket smink och fortfarande kvarspelande i sävehof.
Men detta ändrades ganska snart, vi pratade iaf med varandra som vi inte gjort innan.
Sen började jag i 9 an på eran skola och vi blev ganska bra kompis med en gång,
vi kom närmare och närmare och tillslut va vi riktigt bra kompisar, det va då allt sprack!
Vi bråkade om skitsaker och va ovänner flera månader, men detta löste sig i skolan och det är jag jätteglad för, för hade det inte löst sig då hade jag nog aldrig fått en sån bra bästa vän. Nu vet jag hur du är, och jag vet vart jag har dig! och det är jag glad för! efter det blev allt bara bättre, vi umgicks tillslut varje dag och det tog inte lång tid innan jag förstod att du verkligen var min bästa vän! Nn vän jag aldrig någonsin haft innan, inte på samma sätt iaf, med dig hade jag alltid så grymt roligt, jag kunde alltid prata med dig och jag visste att det jag sa alltid stannade hos dig. Du va helt enkelt mitt allt! Men en dag nu efter sommaren förändrades allting, en kille kom in i bilden och förstörde allting, var våran vänskap verkligen inte starkare än att en sån idiot skulle få förstöra?! det har jag tänkt på så många gånger, och varje gång kommer jag fram till samma svar: klart att våran vänskap va starkare, du va ju den bästa personen jag visste, men ändå blev det inte som vanligt mellan oss. vi pratade allt mer sällan, vi berättade knappt något för varandra och varje gång vi pratade kom vi alltid in på honom, på ett eller annat sätt, han hade alltid sagt något till någon av oss som antingen sårade eller bara va helt som vanligt,seriöst? ... oseriöst och sjukt? det gjorde att jag tog avstånd och mest mådde dåligt av att prata med dig, jag kunde knappt kolla på dig för då blev jag påmind om honom, hela tiden.. hur känns det att inte kunna prata med sin bästa kompis? att knappt vilja träffa henne längre? men tiden gick och jag märkte att det misstaget jag gjorde med honom inte skulle få förstöra mellan oss! jag tror aldrig att du har fattat hur mycket du betyder för mig, tror knappt att jag vet om det själv faktiskt, och det känns som att hur mycket jag än försöker fatta det finns det en spärr där någonstans, som jag verkligen inte vill ska vara där, någonting som sätter stopp för att det aldrig kommer kunna bli som förut. men jag jobbar på detta, ingen ska få ta detta ifrån oss, för du är den bästa jag har! allting ska bli som det va innan för jag saknar oss och allt vi hade tillsammans!
Jag älskar dig vanessa, grattis på 17 år dagen!

va fint skrivet!