June
Tuesday 30 June 2009 photo 3/4
|
det blev så fel.. fan asså.. det var så fel ..
jag blev så arg, är inte det här tjugosjunde gången det här händer, det är anledningen till att vi alltid bråkar också. Jag har sagt åt dig att låta bli men du verkar verkligen inte lyssna på mig, efer tjugosju gånger blir jag bara trött, det var därför jag drog, det var därför jag bara släppte allting och gick, för jag orkar faktiskt inte med det.. Jag tänkte vara smart, mitt i allt det där arga så tänkte jag vara smart, så jag gick åt helt det andra hållet för att inte dina föräldrar skulle börja fråga.. Det jag inte hade tänkt var att du skulle följa efter, jag hörde dig bakom mig hela tiden, du följd efter mig direkt. Det ända jag tänkte på var att jag inte ville vända mig om, för vände jag mig om så visste jag att jag skulle gå tillbaka...
självklart kom du ifatt, vad hade jag väntat mig? att du skulle gå bakom mig och kolla på mig när jag tog bussen och åkte hem?
Vet inte vad jag tänkte när du höll i mig som du gjorde, för hur mycket jag än skrek åt dig att släppa mig så höll jag i dig minst lika hårt, klart tårarna kom, det är inte rättvist.. För jag vill inte att det ska vara såhär.. Jag älskar dig så himla mycket men det är inte såhär det ska vara. Du släppte, jag sprang, jag kom bort mig, du hittade mig.. Har aldrig varit med om något värre, varje andetag var så jobbigt, ändå satt jag skulden på dig, och du bara tog emot.. Varför gjorde du det för? Du visste väll att det inte var så det var.. Ändå lovade jag att jag skulle gå hem om du inte gick med mig.. Vadå? Jag hittade ju.. Så jag gick .. ju längre jag gick desto längre bort kom jag från dit jag ville, men ju säkrare kände jag mig ..
Men fortfarande, så är det inte rättvist ..
jag blev så arg, är inte det här tjugosjunde gången det här händer, det är anledningen till att vi alltid bråkar också. Jag har sagt åt dig att låta bli men du verkar verkligen inte lyssna på mig, efer tjugosju gånger blir jag bara trött, det var därför jag drog, det var därför jag bara släppte allting och gick, för jag orkar faktiskt inte med det.. Jag tänkte vara smart, mitt i allt det där arga så tänkte jag vara smart, så jag gick åt helt det andra hållet för att inte dina föräldrar skulle börja fråga.. Det jag inte hade tänkt var att du skulle följa efter, jag hörde dig bakom mig hela tiden, du följd efter mig direkt. Det ända jag tänkte på var att jag inte ville vända mig om, för vände jag mig om så visste jag att jag skulle gå tillbaka...
självklart kom du ifatt, vad hade jag väntat mig? att du skulle gå bakom mig och kolla på mig när jag tog bussen och åkte hem?
Vet inte vad jag tänkte när du höll i mig som du gjorde, för hur mycket jag än skrek åt dig att släppa mig så höll jag i dig minst lika hårt, klart tårarna kom, det är inte rättvist.. För jag vill inte att det ska vara såhär.. Jag älskar dig så himla mycket men det är inte såhär det ska vara. Du släppte, jag sprang, jag kom bort mig, du hittade mig.. Har aldrig varit med om något värre, varje andetag var så jobbigt, ändå satt jag skulden på dig, och du bara tog emot.. Varför gjorde du det för? Du visste väll att det inte var så det var.. Ändå lovade jag att jag skulle gå hem om du inte gick med mig.. Vadå? Jag hittade ju.. Så jag gick .. ju längre jag gick desto längre bort kom jag från dit jag ville, men ju säkrare kände jag mig ..
Men fortfarande, så är det inte rättvist ..
Visa toppen
Show footer