December
Thursday 26 June 2008 photo 1/4
|
Idag mår jag inte bra alls.
Jag sitter i min brors alldeles för stora, trasiga urtvättade Cure-tröja.
Imorgon är det fredag. Imorgon är det planerat att jag ska först till göteborg och träffa Kiffe <3, och sen vidare till varberg för att ta en sväng på krogen och sen vidare till Kärradal och Isabell.
Jag skulle verkligen verkligen behöva åka till henne, och jag vill verkligen träffa Kiffe. Men i det skicket jag är i nu vet jag inte ens om jag skulle klara av att gå utanför dörren. Enda gången jag varit utanför dörren på två dagar är för att släppa in hunden.
Mamma ringde mig igårkväll. Berättade att min bror hade ringt till henne och var orolig för mig för att jag inte svarade.. Fick hans nummer och fick förklara att jag inte har kvar det numret. Fick ett långt fint sms till svar. Kanske flyttar jag upp till honom ett tag.
Usch. Alla tankar på min bror får mig bara att tänka på skällinge, vilket gör att jag bara mår ännu sämre.
Jag minns gångerna jag låste in mig i badrummet och höll för öronen och satte på vattnet,grät, bara för att inte höra.
Jag minns sjukhusvistelserna, jag minns poliserna..
Jag minns så mycket mer än vad jag vill.
Jag minns när min bror var tvungen att flytta, när han packade ner sina viktigaste saker och gick.
Hur han gav mig sin Cure-tröja och en kram..
Fan. Jag hade bestämt mig för att aldrig meråka dit.. men kanske vore det bra för mig? Se allting ur ett annat perspektiv.
Men jag vågar inte gå dit ensam. Jag behöver någon som kan hålla mig i handen och ta hand om mig om det skulle bli för jobbigt.
Men vem är dum nog att både läsa ända hit, och ställa upp på nått sånt?
Jag sitter i min brors alldeles för stora, trasiga urtvättade Cure-tröja.
Imorgon är det fredag. Imorgon är det planerat att jag ska först till göteborg och träffa Kiffe <3, och sen vidare till varberg för att ta en sväng på krogen och sen vidare till Kärradal och Isabell.
Jag skulle verkligen verkligen behöva åka till henne, och jag vill verkligen träffa Kiffe. Men i det skicket jag är i nu vet jag inte ens om jag skulle klara av att gå utanför dörren. Enda gången jag varit utanför dörren på två dagar är för att släppa in hunden.
Mamma ringde mig igårkväll. Berättade att min bror hade ringt till henne och var orolig för mig för att jag inte svarade.. Fick hans nummer och fick förklara att jag inte har kvar det numret. Fick ett långt fint sms till svar. Kanske flyttar jag upp till honom ett tag.
Usch. Alla tankar på min bror får mig bara att tänka på skällinge, vilket gör att jag bara mår ännu sämre.
Jag minns gångerna jag låste in mig i badrummet och höll för öronen och satte på vattnet,grät, bara för att inte höra.
Jag minns sjukhusvistelserna, jag minns poliserna..
Jag minns så mycket mer än vad jag vill.
Jag minns när min bror var tvungen att flytta, när han packade ner sina viktigaste saker och gick.
Hur han gav mig sin Cure-tröja och en kram..
Fan. Jag hade bestämt mig för att aldrig meråka dit.. men kanske vore det bra för mig? Se allting ur ett annat perspektiv.
Men jag vågar inte gå dit ensam. Jag behöver någon som kan hålla mig i handen och ta hand om mig om det skulle bli för jobbigt.
Men vem är dum nog att både läsa ända hit, och ställa upp på nått sånt?
Comment the photo
Hadu du tänkt jag att skulle åka dit, ta med mig tröjan och hoppas att du kanske är där?
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/imsovain/229691671/
Visa toppen
Show footer