Saturday 13 December 2008 photo 1/1
|
Jag, år 1979.
Jag är psykiskt sjuk, jag bor på ett psykhem.
jag bor i en cell, cell 508, jag trivs inte där inne så pesonalen brukar låta mig vandra omkring i korridoren. det enda jag äger är ett nattlinne och min ex makes ring. ibland sätter jag mig i mitt favorit hörn i korridoren och tittar på en fläck på väggen, jag fantiserar om fläcken och tänker på allt den kan föreställa... en prick, ibland ett hjärta och ibland något helt annat. ibland föreställer den en ö, jag brukar drömma om att få vara på den ön. allt är så fint, där är grönt gräs och höga träd, allting är så vackert på den ön, blommor som är så vackra att man önskar att man var en av dom blommorna. folket på ön är så snälla, dom sätter blommorna i mitt hår och sjunger vackra sånger för mig, dom är inte alls som personalen på psykhemmet som binder fast mig på en bår och tvingar i mig en massa tabletter fyra gånger om dagen. dom är vänliga lixom, om det är någonting man inte vill göra så slipper man göra det. jag trivs så bra i den drömmen, synd bara att det bara är en dröm.
Jag är psykiskt sjuk, jag bor på ett psykhem.
jag bor i en cell, cell 508, jag trivs inte där inne så pesonalen brukar låta mig vandra omkring i korridoren. det enda jag äger är ett nattlinne och min ex makes ring. ibland sätter jag mig i mitt favorit hörn i korridoren och tittar på en fläck på väggen, jag fantiserar om fläcken och tänker på allt den kan föreställa... en prick, ibland ett hjärta och ibland något helt annat. ibland föreställer den en ö, jag brukar drömma om att få vara på den ön. allt är så fint, där är grönt gräs och höga träd, allting är så vackert på den ön, blommor som är så vackra att man önskar att man var en av dom blommorna. folket på ön är så snälla, dom sätter blommorna i mitt hår och sjunger vackra sånger för mig, dom är inte alls som personalen på psykhemmet som binder fast mig på en bår och tvingar i mig en massa tabletter fyra gånger om dagen. dom är vänliga lixom, om det är någonting man inte vill göra så slipper man göra det. jag trivs så bra i den drömmen, synd bara att det bara är en dröm.