(favorit i repris)

Gott folk, jag måste försöka berätta om den bästa drömmen jag haft på länge!

Förvänta er inte att ni ska förstå allt, jag är sämst på att beskriva saker.
Och jag förväntar mig inte att ni ska läsa allt heller.

Iaf, det började med att jag satt i ett hus och umgicks då alla blev zombieliknande figurer.
Jag var den enda människan där, så jag måste då fly.
Jag kom på den tokbra idén att jag sätter mig i ett badkar (naken såklart) för att dämpa människolukten. Det funkade bra och jag undrade varför inte folk i zombiefilmer gör samma sak.
Efter ett tag kom en klok zombieliknande figur på att jag satt i badkaret!
Jag blev lite rädd och tänkte "Nä, jag vill inte ätas upp av zombieliknande figurer så jag tar mitt liv!" .
Jag hoppar ut och ser till att jag landar på nacken (jag var ju faktiskt på andra våningen).
Inget händer. INGET! Och jag hör hur de zombieliknande figurerna kommer efter mig ner för trappen. Jag sätter mig på ett blomställe med massa jord och börjar kleta in mig i jord för att kunna ta bort människolukten.
Det funkade fint det med, så där satt jag naken med massa jord på mig. Härligt.
Då kom dem och kikade efter mig, men dem kände ingen lukt.
Efter ett tag såg dem mig ändå, men dem förstog inte att det var jag.
Så dem frågade "Har du sett en människa springa förbi här?".
Jag svarade " Nej, det har jag inte men jag tror hon sprang ditåt".
Sen fick jag följa med dem på människojakt efter mig själv. Rätt spännande må jag säga.

Efter ett tag kom vi in till en stad där vi sprang runt och letade.
Sen hamnade vi på en buss, helt plötsligt inser dem att det är mig vi jagar.
Så jag börjar springa för livet med en grupp zombieliknande figurer efter mig.
Jätteläskigt! Men jag stötte på 2 poliser som blev sura på de zombielikannde figurerna och sa att här fick man minsann inte jaga människor, så dem fick skriva på ett kontrakt på att aldrig jaga mig igen.
Woho.

Sen tog drömmer slut.

haha, aw, detdär minns jag!