Monday 31 May 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
allt var så mörkt. bakom mina stora solglasögon var jag trygg, i din utslitna ramones-tröja var jag ingen. men det var just det som gjorde mig modig, att vara ingen. det var därför jag var jag. i min värld var allt så annorlunda , det var ingen som förstog hur saker var ur mina ögon, bara jag. jag kände mig så ensam. dom jag trodde var mina vänner hade vänt sig emot mig, var jag så hämsk ?
kanske. men jag önska du var här, du fick mig att känna mig värdefull, nu känner jag mig som en svävande ängel. jag svävar i en lögn , bakom falska leenden och skratt, jag vet inte hur jag var eller är. jag vill sväva till lycka. men den går inte att finna , inte i min värld. jag är så nära men så långt ifrån . allt.
jag saknar ruset , ruset från att inte veta vad man är, lyckan.
det är som en drog. men det krävs ansträningar för att känna ruset.
och jag har inte orken till det. vad lever jag för. vem vad eller hur.
finns det något som förstår mig. eller är jag bara helt utslitet ingen.
stämplad. fan. jag känner mig overkligen, jag har inte landat i sanningen.
jag finner den inte. smärta. kärlek.
tangeterna knapprar när jag skriver allt är tyst runt omrking mig.
jag hör vinden susa. fast den inte finns. jag fångar det, och det glider ur mina händer. precis som allt annat. vad ska jag tänka , eller skriva.
det är för mycket jag har för mycket känslor. hjälp.
jag älskar dig. vem . ingen, eller ..
natt som dag, för mig är allt likadant. verkligheten springer inte ikapp mig. det hade den nog gjort på någon annan, men jag känner mig bara overklig, jag lever i en egen värld. Inte frivilligt dock, det var det andra som vann. Den mörka stirrande skepnaden, den som får mig att känna sorg, ångesten är så stark. Jag vet faktiskt inte vem jag egentligen är, det enda jag vet är att detta är inte jag, för varje liten sekund som går mår jag bara sämre, & nu kan man nog inte nå fram till mig längre, jag är inte vid medvetande . Min kropp gör det den ska göra, tvärtemot mina tankar. Mina tankar är svarta, jag förstår inte varför någon gav mig detta livet, för jag kan inte klara mig ut ur detta endå. Det är för starkt, någon annan måste rädda mig ur denna onda skepnad. Åandra sidan vet jag inte vad jag ska kämpa för, vad vill jag med mitt liv. Vart ska jag finna lyckan?
Långa plågsamma dagar, jag fyller dom med Melissa Horn's underbara röst, tänk att lite musik kan få mig helt overklig , mer än vanligt då alltså.. det är som allt trycker mig längre ner i djupet, inte det posetiva.
jag svävar lite ovanför marken. Det går inte rikigt att förklara, det är ungefär som att man är overklig.. ens själ svävar fram, med en tom blick och dödande tankar. Jag lägger all min tid på att se det alla andra inte uppfattar.. att stå ut med tvångstankar , röster & ständigt ovetande är tungt. Inte för jag vill känna sorg för mig själv, det gör jag inte. Jag vet inte ens vem jag är , eller var.
Hur ska jag kunna chansa, när jag vet att ja bara faller. Aldrig i mitt liv har ja rusat uppåt, i glädjen. Jag vill inte ens använda det ordet för jag blir bara ännu mer sårad av att tänka på det. Jag har inget att känna glädje för , & då kan ja inte heller uppleva den.
Jag har glömt hur man gör. Jag vet inte vem jag är. Sofia fick mig att veta, att jag var jag. Men detta är en sorg som funnits ända sen jag var liten och jag måste lösa den. Jag gömmer mig bakom en falsk låtsas glädjen, bara för att omvärlden inte ska se, att någon högg mig i allt som ett barn ska få glädje ur. Jag önska jag var en som bara kunde leva på livet.
Jag är faktiskt rädd för omvärlden, jag är rädd för att bli sedd.
jag vill inte dö, & inte heller vill jag leva. Allt är bara kaos.
kanske. men jag önska du var här, du fick mig att känna mig värdefull, nu känner jag mig som en svävande ängel. jag svävar i en lögn , bakom falska leenden och skratt, jag vet inte hur jag var eller är. jag vill sväva till lycka. men den går inte att finna , inte i min värld. jag är så nära men så långt ifrån . allt.
jag saknar ruset , ruset från att inte veta vad man är, lyckan.
det är som en drog. men det krävs ansträningar för att känna ruset.
och jag har inte orken till det. vad lever jag för. vem vad eller hur.
finns det något som förstår mig. eller är jag bara helt utslitet ingen.
stämplad. fan. jag känner mig overkligen, jag har inte landat i sanningen.
jag finner den inte. smärta. kärlek.
tangeterna knapprar när jag skriver allt är tyst runt omrking mig.
jag hör vinden susa. fast den inte finns. jag fångar det, och det glider ur mina händer. precis som allt annat. vad ska jag tänka , eller skriva.
det är för mycket jag har för mycket känslor. hjälp.
jag älskar dig. vem . ingen, eller ..
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_F.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
men finns här om det vore ngt.
jag har inte alltid varit den perfekta men jag lovar att finnas vid din sida om du ngn gång behöver prata.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ingenbryrsig/459665467/