Det var för typ en vecka sen eller nått... I skolan. Det var nått konstigt val, jag kände inte igen något av namnen på lappen som lades på bordet framför mig. Aja, kryssade i rutor för tre st random namn och väntade på att en äldre elev, en tjej, jag tror hon går tredje året på skolan, skulle läsa upp mitt namn från klasslistan. Jag ligger bland dom sista namnen.

Jag tittar på medanns mina kompisar en och en får gå fram och lägga den nu dubbelvikta lappen i en stor genomskinlig behållare. När mer än hälften av klassen fått lägga i lappen och jag började bli en aning otålig, börjar hon, dendär tjejen som läste upp namnen, gapskratta. Efter att hon några sekunder senare hämtat sig en aning läser hon upp mitt namn, Katja Mirjam.. Eller som hon läste, Katcha Mircham, eftersom J uttalas som Ch i spanien.

Jag ställer mig upp, går sakta och lägger min lapp i burken medanns mina kompisar korregerar tjejen med mitt riktiga namn, Katja, hon ber inte om ursäkt, fortsätter istället att läsa upp nästa namn.

Det har vid laget jag går tillbaka till min bänk gått upp för mig att hon skrattade åt mig, mitt namn, min identitet, mig. En sån liten sak kan verka värdelös, men får mig fortfarande att känna tårarna välla upp i ögonen.

Nej, jag grät inte då, inte öppet, kanske inombords, men ingen såg det. Obetydligt, jag vet, men tänk dig, någon du aldrig träffat, aldrig gjort något elakt emot, aldrig haft någon kontakt med, aldrig sett, helt plötsligt, öppet och ärligt börjar skratta åt dig, din identitet, ditt namn. Hon bad inte enns om ursäkt.

Ja, det sårar, djupt, det gör mig ledsen och jag känner mig j*vligt kränkt. Det får mig att känna mig mindre värdefull, som om jag betyder lite, lite, lite mindre än alla omkring mig. Ja, jag vet att jag troligen är väldigt barnslig nu. >___________<

Jag vill oxå pointera att jag inte är en ovaligt känslig person, det borde dom som känner mig veta. Jag uppskattar oxå om jag slipper få elaka kommentarer om dehär. Jag skriver inte heller detta för att få uppmärksamhet, utan för att jag känner att jag måste få det ur mig. Detta har gjort mig ovanligt, ovanligt ledsen inombords. Det borde det inte ha gjort.

ja koom hemmm nu! bry dig inte, om dom kom bara tillbaka.