Bild från dagen du kom och en bild från några veckor innan du togs ifrån oss.

Som du såg ut , och hur fin du verkligen kunde bli.

Jag trodde aldrig på det när jag såg dig för första gången.

Kan inte säga annat än att vi gjorde ett kanonjobb, o vi har inget att känna skuld till, du mådde inte bra o vi gjorde det rätta för dig.

Vi ville innerst inne inte ta bort dig, men vi vägrade vara själviska..

 

Jag förstår vad du menar alex, jag gör det. Men jag förstår inte hur det kunde gå två år innan du verkligen öppnade ögonen för hur vi faktiskt hade gjort. Vi gjorde detta valet för att han inte mådde bra, hans knöl hade blivit större och han kunde knappt andas, han hostade hela tiden och bara det va obehagligt. Han kunde inte tillgodogöra sig maten han åt, han gick inte upp i vikt , han gick bara ner. Vi klarade inte se honom sån. Jag fruktade att ni skulle bli emot oss för vårt val och så blev det. Känns som ni snackat skit om mig sen den dagen och jag har mått skit av det. Jag vet att vi gjorde nåt bra för honom o jag vet att han älskade dig. Men vi kunde inte vara själviska, vi klarade det inte. Hoppas du har förståelse och vi måste gå vidare nu, det är såpass längesen och han mår så bra han bara kan nu..

Martina.. Jag älskade honom, och gjorde aldrig honom illa, han var min ögonsten min inspiratonskälla.. min allra bästa vän.. jag förlorade greppet sista året, han kom på något sett i skymundan när allt för mig vid sidan om gick åt helvete,. Jag satt hos honom varje kväll i boxen, grät och grät för att jag inte lagt ner den tid på honom som han förtjänade.. jag hatar mig själv för det.. han var verkligen en ängel på jorden, han förtjänade det bästa!!, att släppa taget om honom var det svåraste jag gjort, samtidigt som det var en lättnande känsla, att din underbara mamma ville ta sig an honom, ge honom den tid han verkligen förtjänande.. jag överöste honom med kärlek, tro inget annat, skriv inget annat! Jag hade aldrig låtit honom gå, om jag inte ville hans bästa,, eller hur ? Jag var självisk sista tiden, för ville att hans sista dagar skulle han vara hos mig,. en sista runda här hemma i skogarna, där både han och jag är uppväxta,. hade svårt att acceptera att på papprerna så var han er,. att jag inte hade nåt att säga till om, men jag är GLAD Martina, att det var ni som fattade beslutet att han skulle få somna in, att ni var starka nog för det! Jag vet att ni älskade honom, för hur kunde man inte göra det.. Jag kan inte tacka er nog, och mina sista uttalande är oförlåtliga,. MEN jag hade svårt för det du skrev, att jag på något sett skulle behandlat honom dåligt,. det fanns inte i min värld.. skitsnack löser inget, men får det dig att må bättre så keep going! Det är synd att vi aldrig pratade innan, om hur det låg till, så att du/ni inte drog förhastade slutsatser.. Jag vill inte komma så mycket med det jag skrivit, utan bara be om ursäkt för allt, berätta att jag älskade honom, att jag tyckte om er, att jag förstår ert val att låta honom gå.. Så snälla Martina, få det inte att låta som att jag är en elak och hemsk person, att jag vanskötte honom,. Jag gjorde allt jag kunde, och ni gjorde mer,. Jag är glad att ni hittade mig och Tarra!! Martina och Marie .. förlåt