October
Show more 
Friday 8 January 2010 photo 1/26
|
Bilden: Smarty 18/12 2005
Smarty
Första gången jag träffade Smarty var när min kompis hade honom som "sköthäst". Han har funnits här i trakten ganska länge, långt innan jag fick honom. När jag träffade honom tyckte jag har var så underbar, han ögon var så fina. Jag tänkte: Den hästen vill jag ha!
Min kompis mamma jobbade på ridskolan där jag gick, som också ligger här i trakten. En dag frågade hon mig om jag kände för att bli medryttare till Smarty, tills de kunde hitta en fodervärd eller ny ägare till honom. Detta var alltså ett långt tag efter att jag såg honom för första gången.
Min mamma pratade med ridläraren, som då hade "avsvaret" för Smarty, då ägaren av personliga skäl inte kunde ta hand om honom. Hon tyckte att det var synd om jag kanske bara skulle ha honom i några veckor, eller kanske några månader - det visste vi helt enkelt inte. Så, utan att jag tjatade någonting alls så fixade mamma så att jag kunde bli fodervärd till Smarty.
Smarty har tidigare i sitt liv stått väldigt många år på ridskola, vad jag vet 11 år på Trelleborgs ryttarförening, och ett eller några år på Östra Torns ryttarförening i Lund. Han såldes sedan till en kille som älskade honom, men sedan hände det saker som gjorde att han inte kunde ta hand om Smarty längre. Då tog hans syster över, men samma sak hände då. Så sommaren innan jag fick hand om honom stod han bara i en hage på sommarbete. När de sedan kom in från sommarbetet fanns det fortfarande ingen som tog hand om Smarty. Ibland fick han lagom med mat inslängt, ibland för mycket och ibland för lite.
Efter det hade han undefär en skötare/ryttare ena veckan, en annan andra veckan, en tredje tredje veckan. Så när jag fick honom i november 2004 var han ... inte så lätt. Okej, han stod stilla när jag ryktade, sadlade, satt upp osv, men han drog iväg varje gång jag ledde honom till och från hagen, han var väldigt "lat" (vilket jag numera vill kalla omotiverad) och det ända han verkligen ville var att äta.
Och, varför skulle han lyssna på mig? Jag var ju bara ännu en unge som inte kunde se vad han ville, inte kunde se hur han kände sig, ännu en unge som skulle sitta ochrida och kräva massa.
De andra i stallet gav mig diverse kedjegrimskaft, spö och sporrar. "Ryck tre gånger rejält om han drar iväg, så han lär sig!" Jag gjorde som dom sa, ett tag. Sedan kasserade jag kedjan och sporrarna och började lära känna Smarty. Det visade sig då att han inte alls var "dum" eller "ouppfostrad", utan han var SMART. För sitt eget bästa-smart.
Ju mer jag lärde känna honom, och ju mer jag lyssnade på honom, dessto bättre gick det och dessto mer lyssnade han på mig. Han började komma till mig i hagen, och följa mig utan att protestera och dra iväg till varje saftig grästuva. När jag tog av honom grimman i paddocken följde han efter mig när jag gick, stannade och vände.
Fortsättning nästa bild, blev så långt! x)
Comment the photo
Och min kompis har häst på ÖT;) Förresten är det du som jag skrivit till i distansforumet på buke?=)
Ja, det är jag som skrivit på distansforumet :P
11 comments on this photo
Visa toppen
Show footer