April
Wednesday 2 May 2007 photo 1/1
|
ajajajajaj.... Det gör ont, verkligen oerhört ont. Som tusentals sylvassa nålar som hela tiden fortsätter sina jämna ström av attacker mot mitt hjärta. Ta bort dom. Jag gör vad som helst. Få mig då hellre att glömma det som var, trots att jag inte vill det. Jag klarar helt enkelt inte av smärtan längre. Och om jag inte tillåts glömma vad skönhet var, gör mig då blind för det förgångna. Eller gör så att min själ , mitt hjärta, och mina drömmar domnar bort. TA BARA BORT DET. Jag är trött på att känna mig misslyckad och ledsen. förtjänar jag det? Och allt på grund av dig. Och jag känner mig så löjlig... Men det är sant. Om du var tvungen att försvinna kunde du väl göra det på riktigt, men du finns fortfarande kvar. Ständigt jagande i mina tankar, mina drömmar, och i mitt allra innersta. Jag känner smaken av dig i min andedräkt. Och nu kan jag inte glömma. Du har etsat dig fast där inne, alltför djupt, ty jag känner fortfarande doften av bränd hud.Gå din väg, lämna mig hellre ensam och lyckligt ovetande än omringad av själar med endast olycka i sinnet. Och trots att jag ber dig så får jag inte ett enda ord, inte ett ord till svar. Inte en enda fras, då jag själv dränker dig i strida strömmar av tankar och ord. Har jag aldrig betytt någonting? Säg någonting. någonting!! Minsta lilla, be mig dra åt helvete, ge mig bara previlegiet att åter igen få höra din mjuka stämma tala i mitt huvud. Ty minnen bleknar, då hälften av mig gör vad vilken människa som helst hade gjort : den försöker förtränga, vilket är en mänsklig försvarsmekanism. Men allting är ändå så verkligt, så existerande. Det skrämmer mig. Jag är inte van vid att behöva möta verkligheten, speciellt inte i dess smärtsamma form. Jag har alltid varit en drömmare, din drömmare. Ett väsen av fantasi och lycka. Men jag känner mig så vissen nu, som en av de där torkade rosorna jag har i mitt rum som du givit mig... så tom på saker att säga och gester att spegla i omgivningens ögon. tom på förslag och kreativitet, dofter, skönhet, och lycka... Och jag vill inte att ni ska se, för det är då jag måste tala om det. Och jag vill inte tala om det, för då blir det alltför verkligt och tillgängligt igen. Ni förstår, jag älskar att låtsas med er. Jag kan vara äkta, men ändå låtsas att allting är som det ska. Och vissa ögonblick kan det nästan även kännas som om allt är över, eller helt enkelt aldrig existerat. Ni ger mig energi förstår ni, energi till att glömma. Men precis som med allt annat, är den snart borta och jag är kvar. Likt en askflaga som död, långsamt dalar ned mot tomheten för att försvinna in i intet. I mina sagor reser sig alltid elden ur askan igen, likt en phoenix fågel, och börjar leva igen. Men mitt liv är ingen saga och ingen kommer att komma och rädda mig, det är den bittra sanningen. Sanningen att ingenting varar, ingenting stannar kvar efter att återvändgränden i labyrinten vi alla vandrar är nådd, och håller om dig, och tackar dig för att du har GETT DEM DITT ALLT! Allt som finns i dig, varenda fiber i hela din kropp!! Kasta bort mig , kasta bort mig bara...
Annons
Comment the photo
TigerByNight
Fri 4 May 2007 21:07
michelle :) din börda är även min, så dela den med mig . Älskade vän <3
900415
Thu 3 May 2007 19:24
michi jag kan ge dig ett av mina speciella kärleks plåster. jag tror att dom kan hjälpa bara för att jag tycker om dig så ooooootroligt mycket <3333333333
Anonymous
Wed 2 May 2007 21:16
babe!!! love u!
Anonymous
Wed 2 May 2007 19:32
oh dear! vad vacker teckning! :* helt otrolig! att du orkar..;P sjukt snygg!!
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/insanirelamia/47077110/
Visa toppen
Show footer