Snart kommer jag hem :D fullt ös hela dagarna, gå på bio, ha släktkalas, fylla 20.. Men jag klagar inte, förutom det sista.. Tjugo jävla år, hur hände detta? Fem av åren har varit hemska, ett var ett helvete.. Min ryggsäck är tung, fylld av trasiga Matildadelar och splitter. Kaoset jag bär inombords är ännu tyngre.. Ibland känns det inte som jag orkar... Men jag fortsätter att leva, är man självdestruktiv så är man. Förtjänar inte att dö, för dålig för att bli fri...
Försöker hitta fragment av ljusglimtar.. Det fungerar ibland.. Men ofta hittar jag det men det går sönder, det spricker sönder och jag med det.. Jag är trasig, något är sönder.

Varför vägrar något bli helt i mig?!

Vi är alla trasiga på något sätt, vissa mer än andra.
ViAlla kommer inte lyckas att bli hela, men det är möjligt och som jag sagt många gånger innan så är det viktigaste att man inte slutar försöka... Att man aldrig ger upp. (Jag är livets upprepande skiva)

Jag ligger efter med en del uppgifter på komvux, hey.. jag är på komvux, bara det är ganska illa. Nästan ingen hör av sig till mig längre. Det händer men jag saknar att någon random frågar hur läget är. Jag kan knappt sova längre. Bara ligger och snurrar eller är rädd för att lägga mig för att jag känner en rädsla för vad imorgon kommer ge mig mer för skit. Scenskräck och prestationsångest ger mig ångest varje dag.
Varje kväll vill jag ge upp, men jag gör det inte. Oavsett hur många knytnävar jag slår i min kudde så är det viktigaste att jag inte ger upp.

Vi är båda trasiga människor, fastkedjade på bottnen av oss själva. Flera år av programmering har satt upp burar i oss och många andra. Det hindrar oss från att njuta av det vi väl har.

Jag tror personligen att människor kan ta vad som helst, bara man accepterar det och inte låter det slå ner en. Oavsett om det har med sorg, smärta, dagliga problem eller annat att göra. Vi måste bara göra det som låter som en dålig hippie-film eller liknande sockersöt film... Vi måste hitta det inom oss. En klippa som vi kan hålla oss fast vid och säga "jag bryr mig inte om jag vill skära mig, jag tänker inte låta mig göra det", eller "jag tänker inte ge upp igen, jag har gjort det för många gånger".

Mycket lättare sagt än gjort... jag sviker ofta mig själv och har själv en bra bit kvar att gå. Men vi får int ge upp.

Jag hoppas du får en trevlig födelsedag (kollar kalendern), det är några dagar kvar tills dess, men jag ger ett grattis i förskott.
Grattis till att du stått ut i snart 20 år och inte gett upp lika många gånger som mig.
Du är starkare än du vågar låta dig själv vara, och jag ver att du kommer klara dig i slutändan. Jag känner inom mig att du kommer bli hel någon dag.
Sätter mitt Xbox på det..
And you know hur mycket jag älskar mitt Xbox ;)