December
Friday 7 May 2010 photo 1/1
|
Jävla skit. Så känns allt just nu. Skulle vilja sitta i en sån här mupp-kokong och gömma mig från världen ett tag. Det känns verkligen som om ALLT går emot mig just nu.
Jag hatar att vara handikappad pga mina jävla fötter som går sönder hela tiden. Nu krånglar mitt knä också på köpet, och det verkar ta en evighet innan skiten läker!
Igår fick jag en liten krissituation i mitt examensarbete och det kändes som om jag skulle bli tvungen att börja om från början o göra om allt detta som tagit mig 2 veckor att jobba ihop. (Löser det på mitt sätt dock.. tänker fan inte börja om!)
Idag blev inte mycket bättre heller. Sista dagen på Åhléns innebar ett litet möte om hur det har gått under min praktik och jag känner mig helt sågad! Tårarna var inte långt bort vill jag lova. Och det kom som en chock...
Jag är väl medveten om mina brister för dom har hängt med mig sen barnsben, men idag var hon hård. (Kanske för att hon är sjuk och lite cranky)
Hon vill att jag ska gå omkring med nån jävla fasad och låtsas vara någon annan för att jag inte duger som jag är.
Det var precis det här jag menade häromdagen när jag drömde mig tillbaka till tidigare år. Jag känner mig falsk redan som det är, och jag HATAR att jag blivit annorlunda bara för att jag känt att jag inte har haft något val. Jag blev tvungen att låtsas för att ens få någon chans.
Jag är så sjukt jävla trött på att tvingas in i en jävla kakform!
HELVETE, finns det ingen plats för folk som mig någonstans?
Jag hatar att vara handikappad pga mina jävla fötter som går sönder hela tiden. Nu krånglar mitt knä också på köpet, och det verkar ta en evighet innan skiten läker!
Igår fick jag en liten krissituation i mitt examensarbete och det kändes som om jag skulle bli tvungen att börja om från början o göra om allt detta som tagit mig 2 veckor att jobba ihop. (Löser det på mitt sätt dock.. tänker fan inte börja om!)
Idag blev inte mycket bättre heller. Sista dagen på Åhléns innebar ett litet möte om hur det har gått under min praktik och jag känner mig helt sågad! Tårarna var inte långt bort vill jag lova. Och det kom som en chock...
Jag är väl medveten om mina brister för dom har hängt med mig sen barnsben, men idag var hon hård. (Kanske för att hon är sjuk och lite cranky)
Hon vill att jag ska gå omkring med nån jävla fasad och låtsas vara någon annan för att jag inte duger som jag är.
Det var precis det här jag menade häromdagen när jag drömde mig tillbaka till tidigare år. Jag känner mig falsk redan som det är, och jag HATAR att jag blivit annorlunda bara för att jag känt att jag inte har haft något val. Jag blev tvungen att låtsas för att ens få någon chans.
Jag är så sjukt jävla trött på att tvingas in i en jävla kakform!
HELVETE, finns det ingen plats för folk som mig någonstans?
Visa toppen
Show footer