March
Sunday 15 August 2010 photo 3/3
|
Dagen vi hittade Festus
Kvällen innan hade vi bestämt att pappa och morfar skulle gå upp kl 5 på morgonen för dagens första koll av alla "fällor" som mamma, pappa, Robin, Veronica & Henrik hade satt upp.
Det var inga riktiga fällor, utan de hade krattat en fyrkant i sand på diverse ställen och lagt mat i mitten av fyrkanten, för att kunna se spår om Festus hade varit där och ätit.
På väg mellan två olika "fällor" ser de något röra sig längre fram på vägen. De tror de ser i syne... men visst var det Festus som var ute och sprang! Pappa stannade bilen genast och morfar hoppade ur bilen på en gång och ropade på Festus. Han stannade till och tittade lite, men sen vände han om och sprang i full fart bortåt. Morfar hoppade snabbt in i bilen igen och de körde efter. När de följt honom en bra bit så väjer Festus in på en liten väg som leder upp till ett hus. Morfar hoppar ur bilen i svängen och springer efter och ropar. Tyvärr fortsätter Festus bara springa, och snart är han utom synhåll eftersom det var en svag backe uppåt och högt gräs. Gick inte att se.
Medan morfar springer efter Festus ringer pappa mig och säger att de har sett Festus och att vi ska komma.
Sagt och gjort, vi får eld i baken och kastar oss i bilen (eller ja vi försöker, men mamma var nog både nyvaken och säkert i halvt chock och sprang runt med tandborste och tandkräm och skulle borsta tänderna x'D). Är på plats 20 minuter efter att pappa ringde.
Vi pratar med de som bor i huset där Festus sprang. De undrade såklart varför det kommer en bil i full fart vid deras hus, mitt ute i ingenstans, tidigt på morgonen. Efter att ha förklarat situationen så är det fullt förstående och oerhört hjälpsamma.
Veronica & Henrik kommer också. Vi delar upp oss i grupper och sätter igång att leta efter honom i områdena.
Mamma pratar mer med de som bor i huset och berättar att om de ser Festus så ska de sätta sig på huk och prata med mjuk och låg röst och försöka locka med mat.
Till slut satte hungern stopp för vårat letande och jag, Robin & Pia åkte tillbaka till campen för att äta frukost och hämta frukost till resten av gänget. Då var klockan runt tio på morgonen.
Efter frukosten åker vi och möter upp de andra som har förflyttat sig till en jaktstuga ca 600 m från huset där Festus sågs. Tanken var att flytta husvagnen till jaktstugan så att mamma och pappa bodde närmare området där Festus tydligen höll till, med hopp om att han skulle komma fram om han kände deras lukt.
Pappa och morfar åker iväg i varsin bil för att hämta husvagn och packa ur stugorna.
15 minuter senare(?) ringer pappa med det bästa beskedet jag någonsin fått - HAN ÄR HITTAD!! Han säger åt oss att åka tillbaka till de som bor i huset som vi hade väckt på morgonen.
Snabbt som attan knölar vi in oss i en överpackad Yaris och åker dit. Vi hinner till och med före pappa och morfar.
Tydligen hade mannen i huset sett Festus sitta vid en stubbe som mamma hade suttit på tillsammans med Ante. Mannen ropade på sin fru, som hade fått Frolic av mamma att locka med OM hon skulle se honom. Hon går försiktigt fram och stannar med ca 20 meters mellanrum, sätter sig på huk och pratar mjukt och kastar Frolic till honom. Han kommer närmare och närmare hela tiden ända tills han äter ur hennes hand och kan ta tag i halsbandet (han hade tydligen halsband på sig).
De hade i all förvirring som rådde under morgonen, inte lyckats få vårat nummer. Utan mannen i huset såg pappa och morfar köra förbi på vägen nedanför deras hus och försökt vinka upp dom, men de hade inte sett. Då kastade han sig in i sin bil och körde ikapp dom och fick stopp på dom.
Synen när vi kom in i köket.. Festus som satt i armarna på frun.. Han var såå liten, men när han såg oss komma in efter en, viftade han försiktigt med svansen.
När morfar kom in och klappade på lilla tussen och fick hålla honom... Då... Då började våran lilla Festus känna igen lukter och ansikten allt mer och han började pipa och vifta och slicka i ansikten och händer.
Han pep som han aldrig pipit förut. Det var helt nya ljud han gjorde. Han är en väldigt pratglad hund, gör nästan hela tiden olika ljud när man pratar med honom, gosar, när han vill nåt osv.. Men de ljuden han gjorde nu.. har aldrig hört dom förut. Det lät som att han grät. Av både smärta och glädje.
För ont, det hade han. Han kunde knappt gå på sina stackars små tassar. Han hade hål i trampdynorna efter att ha sprungit fram och tillbaka längs grusvägarna. Fossingarna var svullna, han är helt knottrig under halsen, magen, bakbenen av mygg- och myrbett. Och han är alldeles fullständigt utmattad, fysiskt och psykiskt.
Men han lever.
Och han är hemma.
Vår fina duktiga lilla Tuss som har klarat sig alldeles ensam i skogen i 7 dagar.
Annons
Comment the photo
Felill
Mon 16 Aug 2010 10:19
Oj, vilken tur!
Vi föder upp hundar, bla dvärgpinscher.
Har varit med om en gång att valpen försökte rymma hem till oss igen, dock hade vi inte lika tur :/
Vi föder upp hundar, bla dvärgpinscher.
Har varit med om en gång att valpen försökte rymma hem till oss igen, dock hade vi inte lika tur :/
Anonymous
Mon 16 Aug 2010 00:30
Herregud, nästan grät när jag läste detta.
Du måste vara sååå lycklig.
VILKEN TUR att han är hemma igen.
Du måste vara sååå lycklig.
VILKEN TUR att han är hemma igen.
Anonymous
Sun 15 Aug 2010 22:15
gud vad skönt att han klarade sig! :)
Inuzuka
Mon 16 Aug 2010 19:55
Ooojaa! :') Han hade nog inte klarat många dagar till om vi inte hade hittat honom.
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/inuzuka/469136112/
Visa toppen
Show footer