Jag har en mysig bästa kompis som jag säger allting till. Hon heter Törne. Eller Anna, som jag brukar säga. För jag är ju andra Anna, därför kallas hon Törne. Av andra. Men för mig är hon mest Anna. Anna Erica Törne.

Vi lärde känna varandra vid 4års åldern. Anna ville leka med barbie, har jag för mig. Vi har lekt mycket med barbie. Och med ponnyhästar. Och i sandlåda. Och så har vi lekt hjältar med våra cykelhästar. Vi slogs mot spindlar och skrek över hela kvarteret. Det var tider det.

Sedan växte vi upp och lekte lite mindre med barbie och lite mer.. jag vet inte. Vi lekte nog med barbie ganska länge. Minns en gång i sjuan så satt vi och lekte och så kom hennes bror + kompis in och vi sade att vi lekte designers och hade catwalk. För vem kan leka med barbie i sjuan? Nej, det funkar ju inte. Sedan stängde de dörren och vi började leka igen.

Sedan träffade vi på fiya och sofie. De var trevliga och vi var det där tjejgänget som alla vill vara. Vi ses inte så ofta längre, vi fyra. Men tiden finns där som ett underbart härligt minne. För de är snälla de där tjejerna, mycket. Men jag och Anna ses i alla fall så ofta vi kan. Även om det inte är så ofta nu när båda har pojkvänner som vi bara ser på vissa helger, båda har skitmycket plugg och vi går i olika skolor. Men det blir en promenad här och där och någon fest här och där. Och även om vi inte ses så ofta som jag skulle vilja, så betyder hon ändå en otrolig massa. För hon är min törne liksom. Och det är hon och jag när allt annat rasat sönder. Hon är den som alltid finns där trots kompisgängsbyten, problem, toffelperioder och glädje. Hon är alltid där och lyssnar. Något jag hoppas hon ser i mig också. Även om jag inte har så mycket tid nu för tiden.

Usch nu lät jag gammal. Menar iaf att jag älskar dig anna.

jag älskar DIG!!