Detta år 2007, vad ska man säga. Är nog det värsta året någonsin, kommer nog alltid komma i håg detta år. Så mycket tårar och ångest, men även det året jag har varit som starkast, jag har klarat av något jag trodde var omöjligt. 2007 börjar med Ok Q8 rånet den 3 januari, där min älskade bror råkade bli inblandad i. Kommer aldrig glömma känslan jag fick när mamma ringer och säger att Rasmus sitter anhållen, hela jag började skaka, blev sån jävla känsla ikroppen, min lillebror, de går inte beskriva. Alla dessa turer ner på Roma för att hämta mamma, leda henne hem för hon är så full. Alla dagar och nätter jag fick ta hand om Sofie. Dagen då jag pratade med dej första gången i telefon, hemma hos ylva. Var lite kul men var skapligt nervös :P Slutet på januari fick jag jätte ont i magen, åkte till sjukhuset och där tog dom bort min blindtarm, har aldrig mått så dåligt som jag gjorde efter operationen, spydde som en gris. Sen den där bussolyckan i februari, med den bussen jag igentligen skulle ha åkt men missade den precis, sen sitta i över två timmar i kö för att komma fram. 6 personer dog. Sen samma vecka dog Jimmy den 3 Mars, den dagen gud vad min telefon ringde den dagen, var i öregrund då. Först ringer Susanne och berättar att hon har blivigt farmor, att alex har blivit pappa, sen ringer Rasmus och är ledsen, börjar gråta när jag pratar med han. Han ville inte vara med längre på den här platsen. Sen bara en stund senare ringer Madde och gråter och säger att Jimmy har tagit en överdos, fatta först inte vad hon mena, blev så chockad. Liillebrors rättegång var, domen blev 6 månader ungdoms vård, grinade som en tok när vi fick beskedet, tur att man man överklaga. En person i min familj såg inte att det fanns något ljus och försökte ta sitt liv, känslan när jag fick veta det, blev så jävla besviken, att du hade tänkt lämna mej, oss här att ta hand om allt. Undrar om du hade tänkt på vad som hade hänt med oss om du var död. Vart vi skulle ta vägen? Blev så jävla besviken. Vet inte hur många gånger jag fick gå ner och hämta dej på Roma,leda dej hem. Så gott som varje helg. Så gott som varje helg fick jag ta hand om sofie, ge henne mat, sova med henne. Trösta henne när hon var ledsen och frågade varför du gjorde så här. Varför du inte kunde vara nykter. Den helgen jag inte var hemma du svarade inte när ja ringde, skulle säga att jag skulle åka iväg, fast du visste att jag skulle iväg, jag åkte i väg. Sofie blev ensam, hela jävla natten. En 8 åring själv hemma, den dagen hade du gått alldelses för långt. Alla ord alla slag har gjort så ont i från er. Alla gånger du har svikit oss, med dina löften att allt ska bli bra, att du ska sluta dricka.. jaja.. eller hur.Det har satt sej ett spår i mitt hjärta. Ibland tänker jag att det kanske hade varit bäst ändå om du dog, för så här går det inte att leva. I april försökte ännu en vän ta sitt liv, den 20 april jag var i österrike när jag fick ett sms, det var inte så roligt, när jag och elin stod och grinade på en resturang, gudd vad som måste ha tänkt om oss. Hade en underbar helg med madde och Niclas, varit den bästa på länge. Du försvinn ur mitt liv. I Maj,försökte min ängel lämna mej, hon såg allt i ett mörker. Hon såg ingen framtid, men tur var så fortsatte hon sitt liv här nere.Rasmus hade sin andra rättegång i hovrätten här också, den här gången fick han samhällstjänst och ungdomskontrakt. Guuud vad det var skönt. i Juni flyttar jag hemifrån, är det bästa jag har gjort i mitt liv. Har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Men ändå så är det de värsta jag har gjort, veta att sofie sitter själv nu, när dom dricker. Min älskade unge, min syster som betyder allt för mej. Sommaren gick, hösten kom, skolan började, började väl ganska bra. I september dog Malin. Hade en sjukskriving på 25%, var väl skapligt skoltrött men ja.. I september hade mamma sin rättegång i hovrätten, men han blev friad de aset. Så tydligen är det acceptablet att våldta. Min höst depprition börja komma, min ångest börja komma tillbaka. Gammelfarmor åker in och ut på sjukhus, den 1 November avled hon. Var så hemsk dom månaden när du låg där. Sen går det bara några dagar innan jag blir sjuk. In och ut och sjukhus i 2 månader. Vissa dagar när man hade varit hos en läkare och dom hade inget att komma med så kändes det så hopplöst, ville bara hoppa ut ur fönstret eller något för slippa smärtan. Ingen verkade tro på en att man hade ont. 7 December gick Rasmus dom ut, han får flytta hem på halvtid. Är så stolt över dej min bror, att du klarade dej från all skit och hoppas att du inte kommer hamnna där igen, att du har lärt dej något ut av detta. Året avslutades med en underbar nyårsafton med Madeline. Detta år ja du vad säger man, har haft 4 självmordförsök runt om kring mej, så många som har dött. Men tack vare en person som jag träffade förra året vid den här tiden så gjorde jag inga dumheter då, och sen att jag flyttade har nog hjälpt mej mycket att komma dit jag är idag, har en ett årdag sen jag gjorde något dumt, men jag lovar det har varit kämpigt.

<3 jag är stolt över dig Bella!