Friday 25 December 2009 photo 1/2
|
Det finns ingenting som är så hemskt som att vakna och veta att man är helt ensam. Veta att allt är över och att ingen skulle märka att man försvann på flera veckor.
Ingenting gör lika ont som att förstå att ingenting man säger och gör spelar det minsta roll för någon. Att man är ensam med sina tankar, helt ensam utan att kunna göra det minsta åt det.
Nyår är en sådan tid, man märker hur mycket man har och hur många som faktiskt betyder någonting, vilka man saknar och vilka man inte bryr sig om.
Vilka man själv måste höra av sig till för att de ska bry sig och vilka man har som alltid finns där. Framför allt är det den sista tiden då man kan må dåligt över det gågna året. Sedan måste man tänka framåt och hoppas på att man inte sitter och mår dåligt nästa gång också.
Man inser snabbt hur ont det gör att känna sig helt ensam, hur det är att tro sig vara helt alena i en värld full av människor.
Ingenting gör lika ont som att förstå att ingenting man säger och gör spelar det minsta roll för någon. Att man är ensam med sina tankar, helt ensam utan att kunna göra det minsta åt det.
Nyår är en sådan tid, man märker hur mycket man har och hur många som faktiskt betyder någonting, vilka man saknar och vilka man inte bryr sig om.
Vilka man själv måste höra av sig till för att de ska bry sig och vilka man har som alltid finns där. Framför allt är det den sista tiden då man kan må dåligt över det gågna året. Sedan måste man tänka framåt och hoppas på att man inte sitter och mår dåligt nästa gång också.
Man inser snabbt hur ont det gör att känna sig helt ensam, hur det är att tro sig vara helt alena i en värld full av människor.