February
Wednesday 18 February 2009 photo 1/2
|
Sometimes are everything just so fucking scary
när man plötsligt blir osäker på hur många av ens vänner som kommer att finnas kvar om några år.
när man tycker att man gjort vad man kan men det inte hjälper och hopplösheten kommer smygande för att man inte går med på att låta folk skylla sig själva bara för att det råkar vara deras eget fel.
när man känner sig liten och sårbar och börjar höra skuggor viska bakom väggana.
när man inser vilken trasig värld man lever i och ändå inte slutar önska sig fler blåmärken.
när ögonen visar ångesten lika desperat och tydlig som sin färg och man vill skrika men stänger sin mun när det är vad man blir tillsagd.
när man vill orka men inte orkar och tycker att man ska och borde men gör inte och skämms ännu mer och säger att man ska ta tag i sitt liv i morgon och hoppas att man kan tro på det i alla fall en liten stund.
när man tänker på hur mycket problem man har bara för att man inte gör något åt det som man egentligen har all kunskap som krävs för att göra.
när man inser att man alldrig kommer att bli fri för att friheten har ett pris som man aldrig kommer att vara beredd att betala.
en promenad vid vågorna, en kram, en bit choklad...
och man är så oändligt tacksam för att man är en simpel människa med egentligen löjligt lättbotade problem
när man plötsligt blir osäker på hur många av ens vänner som kommer att finnas kvar om några år.
när man tycker att man gjort vad man kan men det inte hjälper och hopplösheten kommer smygande för att man inte går med på att låta folk skylla sig själva bara för att det råkar vara deras eget fel.
när man känner sig liten och sårbar och börjar höra skuggor viska bakom väggana.
när man inser vilken trasig värld man lever i och ändå inte slutar önska sig fler blåmärken.
när ögonen visar ångesten lika desperat och tydlig som sin färg och man vill skrika men stänger sin mun när det är vad man blir tillsagd.
när man vill orka men inte orkar och tycker att man ska och borde men gör inte och skämms ännu mer och säger att man ska ta tag i sitt liv i morgon och hoppas att man kan tro på det i alla fall en liten stund.
när man tänker på hur mycket problem man har bara för att man inte gör något åt det som man egentligen har all kunskap som krävs för att göra.
när man inser att man alldrig kommer att bli fri för att friheten har ett pris som man aldrig kommer att vara beredd att betala.
en promenad vid vågorna, en kram, en bit choklad...
och man är så oändligt tacksam för att man är en simpel människa med egentligen löjligt lättbotade problem
Visa toppen
Show footer