Tuesday 14 October 2008 photo 3/6
|
Berättelsen är inte slut för att jag slutat skriva på den. Ditt liv är inte slut för att du slutat leva det. Det finns alltid något större än det du ser framför dig.
Dina ögon är djupare än den djupaste delen av mitt hjärta, som jag ser det så snurrar inte jorden, det är vi som snurrar, vi vet inte var vi ska och dom flesta vet inte ens var dom har varigt och vi vet alla att vi inte vill tillbaka, vi säger att vår tillvaro suger, men vi törs ändå inte ta steget och försvinna.
Varför tar vi inte steget? Vi vågar inte fly, vi vågar inte missta våran otrivsamma miljö, hur hemsk, hur hård, hur tråkig den ändå må vara så vågar vi inte ta steget. Varför säger vi så mycket och gör så lite, vi kan ju faktiskt bara sticka, bara dra. Men jag vet att jag kommer att göra det en dag, en dag, kanske i morgon, kanske nästa vecka, kanske nästa månad, jag vet inte, men en dag så ska jag sticka, jag vill vara en av dom som vågade ta steget. Jag vill bara försvinna, men jag lovar dyrt och heligt, att när jag har slagit mig till ro så ska jag skicka er ett brev där jag förklarar detta en gång till och jag kommer att berätta var jag är, men hur länge jag kommer att stanna det vet ingen.
Men jag vet en sak, jag kommer att ta Maggan och hela hans familj, Johannas familj (och Freddy så klart, både hunden och killen) och så kommer jag ta min älskade lillebror under armen och flytta ut till en ö utanför Hawaiis kust. Jag tror också att jag vill rädda världen, men bara om du Johanna står vid min sida och hjälper mig. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, det gör jag inte, jag skriver der, men jag har faktiskt börjat bry mig om andra. Jag vill inte att min älskade lillebror Simon ska växa upp i ett sån här värld. Så istället för att fly så tänker jag stanna och kämpa för en bättre värld. Men det återstår att se. Jag kanske bara skriver gojja.
Men jag ville bara säga att jag ska ägna resten av mitt liv med att filosofera, försöka rädda världen, bit för bit, hitta på sjuka saker med min prinsessa Maggan, och jag ska ta hand om Simon för evigt. Mitt liv var bara en massa skit ända tills min mammas man ringde och sade att jag hade blivit storebror, igen. Simon har öppnat de dörrar som jag så varsamt hade stänkt för flera år sedan. Jag har framför allt två personer att tacka för att jag är vid liv idag och de är Maggan och Simon.
Jag hade varit död om inte Maggan hade funnits, sen så kom Simon till världen och han blev en ny solstråle i mitt liv. Alech, Alech, Alech, det ät allt jag hör om dagarna när jag är hos honom. Så ska jag läsa denna boken och denna boken och denna boken, sen så ska jag titta på Pingu och Muche Pigg. Klart, jag kan bli sur på honom men aldrig arg, jag älskar honom. Jag glömmer aldrig när vi var i Danmark på julskyltningen, och Sion somna på tåget och sov hur länge som helst. Sen så vaknade han när vi gick där inne bland folken och lamporna och karusellerna och allt annat vackert. Så fort han vaknar så sätter han sig upp i vagnen och tittar med stora ögon och helt lugnt för sig själv säger han; WOW. Liksom bara WOW. Sen så åkte han runt i sin vagn och vinkade till alla människorna och till alla danskar, som om han vore kungen på täppan. Men det är han, men han och jag försöker bara förklara det för alla andra.
Men jag ville bara säga som så, jag Älskar min lillebror Simon och jag lovar att jag alltid ska finnas har för honom, jag Älskar Maggan och lovar att vi ska ha så sjukt kul som vi bara kan och lite till, och jag Älskar Johanna, vill inte att du ska lämna mig ute i kylan, jag måste ha någon som jag vet att jag kan prata med, och jag tror att du också kan behöva snacka med mig någon gång. Och alla er andra som stöttar mig o finns där för mig i vått o torrt <3
Comment the photo
Jag älskar dig, mer än mest min blivande man!<3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/itsevolution/280127665/