Hej. Jag ska ta allt nu, precis som jag ser det, och hoppas att det inte blir för mycket eller för tungt. Det är slut mellan mig och Sandra. Det är jag ledsen för, det är jobbigt, för jag älskar henne. Sandra har en ny kille. Det är jobbigt, för jag älskar fortfarande henne och saknar henne, och att veta att någon annan är där nu gör ont. Men jag jobbar på att släppa det, för det är hennes val och jag hoppas att de är lyckliga tillsammans. Det jag har svårt att acceptera är att jag inte fick veta det av henne. Jag ville inte få veta det från någon annan, och jag ville inte få veta dte flera veckor efter att det hänt. Sandra visste att detta var dte enda jag önskade i vår relation som vänner. Att vi var öppna om det. Nu blev det inte så, och det är klart att jag blev galen när jag fick veta det. Nu har jag accepterat det, och jag försöker glömma och förlåta. Jag hoppas också att Sandra kan acceptera att jag blev galen, så vi kan förlåta varandra. Sen krävs det kanske att vi inte pratar på ett tag, så hon får vara ifred och jag får släppa henne, men det kan jag inte göra förrens vi åtminstone är överens om att vara vänner. Jag har inte bett någon annan att lägga sig i, och allt som inte har med det här att göra gjorde mig ledsen, för jag trodde ett tag att Sandra kanske inte skulle klara skolan, från något jag hade hört. Jag hörde detta från samma person som sa att hon hade en ny kille, så det är klart att jag trodde på båda sakerna när det ena visade sig vara sant. Nu vet jag att det inte är så, och även om det vore så så får Sandra sköta sin skolgång själv. Jag tycker självklart det är bra när människor håller med om att det var fel att inte berätta något. Jag vill att människor ska tycka synd om mig, för jag tycker synd om mig. Man måste förstå att Sandra är kär i någon annan, men jag vet inte om det är synd om henne? De har iallafall varandra. Sen är det synd om henne i andra grejer, men hon verkar hantera det på ett bra sätt, som jag inte hade räknat med. Så alla som tycker att jag gjort fel och att jag är dumihuvudet behöver inte yttra sig. Just därför att om ni tycker så, så bör ni gå över era värderingar. Klart man är på Sandras sida om man är hennes vän, men hur skulle ni känna om era ex inte berättade såna saker för er, och fick er att tro att det inte var något? Det kallas empati att inte stirra sig blind på en sida, utan förstå båda. Just i detta fallet förstår jag att Sandr ahar en ny, men inte hur hon kunde dölja det för mig. Det är allt jag är ledsen för. Hata mig inte. Så Sandra, kan vi bara lägga all den här skiten bakom oss, och starta ett nytt kapitel? Jag vill bara bli din vän igen. Om det så tar ett halvår av att vi inte pratar med varandra så må så vara, men vi har ändå haft en lång tid ihop där vi berättade allt för varandra, och ingen vet mer om mig än du. Snälla låt det inte ta slut så här. Tack för mig.

Annons

The photo has no tags

Christoffer Pettersson Mon 5 Nov 2007 22:34

Hoppas ja inte sabbade ngt : /

iveL Mon 5 Nov 2007 22:35

Det ör nog ingen fara. Du ville bara väl ändå, tack för att du försökte eller vad man ska säga. Men det är nog mellan Sandra och mig det här.

2 comments on this photo

December 2009