Glada tider. Saker rullar framåt, tror jag. Ena stunden är jag bara glad att Sandra gått vidare och träffat någon ny, att hon inte bekymrar sig så mycket utan försöker leva sitt liv liksom.. För jag vet att hon kan behöva något eller någon som gör henne glad när saker är tuffa. Och jag har allid glädjen av allt vi haft ihop kvar i minnet. Andra stunden... Då är det piss. Jag kan inte tänka på det som varit för att det gör mig ledsen, och när jag tänker på framtiden så är dte också jobbigt. Hade varit underbart om vi klarade oss över jul och nyår. Att spendera nyår med någon man älskar måste ju vara det bästa man kan göra... Jag tänker på att jag aldrig mer kommer få ligga och stirra in i hennes ögon och bara känna att allt är perfekt. Visst, jag träffar säkert nåogn ny i framtiden... Men hon kommer inte ha samma skratt som Sandra. Samma sköna humör när vi är tillsammans... Göra grimaser när vi duschar för att hon inte vill ha vatten i ögonen... Allt sånt där. Och att tänka det osm att man blivit utbytt... Som att han är bättre på alla sätt. Att Sandra jämför oss och bara ser skit med mig. Att jag var för tråkig, för ful, för allvarlig, för egoistisk eller nåt sånt. För just... Det verkar inte som att hon tänker alls på mig. Klart, är man nykär i någon annan så är det väl inte det första man gör, men just... Det var ändå inte allt för längesen vi slutade ha kontakt... På riktigt alltså... Innan det blev bråk. Det känns som att allt gått så fort. Speciellt eftersom att jag inte fick veta allt heller... Som att det nyss hänt, nyss börjat, fats hon i själva verket släppt mig för längesen. Och mitt hjärta acceptera verkligen ingenting. Jag vet i huvudet, att det är över. Att hon är med en annan. men i hjärtat så säger den "Nej, omöjligt, ni skulle ju göra så mycket ihop!" Och då känns det också hopplöst... Vad hände med alla våra planer? Ska hon göra allt med honom hädanefter? Se solnedgången ihop på en strand... Flytta till Göteborg... Gå på bal... Promenera med hunden... Jag tänker bara på alla gånger jag sett henne när hon varit så glad, när hon köpt nya kläder och visat mig eller sånt... Hur bra dte fått mig att må. Men nu är det.... aldrig mer. Så mycket vi inte han göra. Så nu kör jag Savage Garden - You can still be free på repeat. Det känns lite som vår låt. Hoppas att hon tänker på mig när hon hör den iallafall, på våra stunder, och inte honom. Att jag finns kvar åtminstone där, i en låt. För allt annat är ju... slut. Svårt att säga det för sig själv... låter inte bra. Funkar inte. Kortslutning. Går inte... Vet inte hur jag ska släppa det. Jag vet inte om jag vill släppa det. Kanske jag träffar någon i framtiden, vem vet. Man kan aldrig vara säker. Och den här perioden emellan är jobbigast. För självförtroendet är på botten, och jag är inte inställd på att hitta någon ny. Då ska jag lägga all tid på mig själv, men jag är så trött på mig. Bara en massa gnäll och ledsamhet i huvudet, och man kan inte stänga av heller... Då är det bättre när någon annan tycker om en så mycket att man kan dela med sig... Att någon annan gillar mig så gillar jag den. Det här med att vara ensam är ett skit. Men jag är inte redo att bara ta första bästa vemsomhelst heller... Kanske skulle underlättat om man visste att dom stod på kö, lite som för henne. Elakt sagt kanske, men det känns så... Som att han bara väntat på det här, och hon låtit honom få precis vad han vill ha, på min bekostnad. Förlåt, nu är jag inte rättvis. Glöm vad jag sa. Nu ska jag nog ut och gå, dör om jag måste sitta här inne med mig mig mig. SkitLevi.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Tue 20 Nov 2007 21:41

vi ska spela gitarr ihop snart:P

iveL Tue 20 Nov 2007 21:42

Det tycker jag verkligen! Var för längesen jag var hos dig nu!

2 comments on this photo

December 2009