Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Levi (iveL) Stockholm ,Stockholm

December 2009

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

January 2010

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

2008

Thursday 8 November 2007 photo 1/2

Fick den här av As... Egentligen var jag mycket gladare, men ah... Äh... Så är det. Ser ju rätt sjuk ut iaf, men det var väl inget nytt.
Jo, såatte... Allting är väl som det är. Verkligt. Inte än på ett tag som vanligt, men ja... Vaknar runt 4 varje morgon, ligger bara och lyssnar på musik och intalar mig själv att det verkligen är slut, för när jag drömmer så lyckas jag intala mig något annat. Så vaknar man glad och inser sanningen. Ligger och fryser ett tag och bara bläää....
Men det börjar ta slut på minnen nu, kind of. Mina sista funderingar ikväll kanske, if we're lucky. Kan ju bli annorlunda nu när jag ska hem i helgen. Det börjar ändå röra sig åt det positiva hållet. Fast det är skumt, ibland slår det helt om. 360 grader liksom, så man är nere med huvudet under ytan och letar luft, sen slår man runt igen supersnabbt och glömmer det. Kan vara när man kliver av tunnelbanan och ser någon tjej med svart hår och får en grym lust att bara spinga efter och trä sina fingrar mellan hennes och bara känna alla känslor. Eller när man hör en röst som skulle kunna vara bekant, och det slår en att oavsett vems den är, så pratar den inte med dig. Det jobbiga är allting som aldrig hanns med... Alla planer jag hade i mitt huvud. Vi åt aldrig någon romantisk middag på tumanhand. Jag fick inte ta med henne på In Flames-konsert. Skämma bort henne med massa grejer hann jag inte heller, eftersom att pengarna började rulla in när allt var slut.
Sen vet jag inte... Det är inte så att jag inte tänker på det, men jag försöker verkligen låta bli att fundera på det egentligen är. När allt började... Vilken betydelse jag hade... Om de umgicks innan vi slutade umgås... Jag minns en gång när jag var hem till henne efter att det tagit slut, och jag såg att hon tagit bort mitt foto, som hon ändå hade kvar iallafall någon vecka efter det tog slut. Det gjorde ganska ont... Borde väl förstått redan då att det inte var ämnat att vara vi två.
Men om det inte är så, varför känns hon fortfarande som den enda? Den bästa? Nog för att jag aldrig har varit värd det bästa, men ändå... Hon var min... och jag tappade allting, och jag förstår ingenting. Som en liten unge liksom, borttappad och glömd.
Tur att man har sina vänner ändå, de är otroligt schyssta just nu, och även många som man inte haft så superbra kontakt med. Tack iallafall, känns bra att det finns så många som bryr sig.
Men ja... Jag är ledsen... Jag har väl förträngt det mesta. Anstränger mig otroligt mycket för att inte låta tankarna komma fram... Har dom hela tidne på annat håll liksom, men det är svårt, dom sliter sig lätt till gamla, trevligare tider. Kanske slår om igen om någon månad, på riktigt. Megadepp resten av mörkertiden, och sne när våren börjar så är jag lika ensam som alltid, och bara... Jag är inte gjord för det här. Jag funkar inte sårad och ensam och så... Jag är gjord för att delas... Tycker jag. Men finns väl inget intressant att ta del av utom all den här tristessen och desperationen.
Panikpanikpanik. Jag orkar inte med allting. Skulle vara otroligt enkelt att bara impulskliva ut framför t-banetågen. 'Hopp.' Game over, the end, finito. Det roliga är faktiskt att det enda som håller mig igång är att ja gser något ljus i slutet på allting. Ett fånigt l

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Fick den här av As... Egentligen var jag mycket gladare, men ah... Äh... Så är det. Ser ju rätt sjuk ut iaf, men det var väl inget nytt. Jo, såatte... Allting är väl som det är. Verkligt. Inte än på ett tag som vanligt, men ja... Vaknar runt 4 varje morgon, ligger bara och lyssnar på musik och intalar mig själv att det verkligen är slut, för när jag drömmer så lyckas jag intala mig något annat. Så vaknar man glad och inser sanningen. Ligger och fryser ett tag och bara bläää.... Men det börjar ta slut på minnen nu, kind of. Mina sista funderingar ikväll kanske, if we're lucky. Kan ju bli annorlunda nu när jag ska hem i helgen. Det börjar ändå röra sig åt det positiva hållet. Fast det är skumt, ibland slår det helt om. 360 grader liksom, så man är nere med huvudet under ytan och letar luft, sen slår man runt igen supersnabbt och glömmer det. Kan vara när man kliver av tunnelbanan och ser någon tjej med svart hår och får en grym lust att bara spinga efter och trä sina fingrar mellan hennes och bara känna alla känslor. Eller när man hör en röst som skulle kunna vara bekant, och det slår en att oavsett vems den är, så pratar den inte med dig. Det jobbiga är allting som aldrig hanns med... Alla planer jag hade i mitt huvud. Vi åt aldrig någon romantisk middag på tumanhand. Jag fick inte ta med henne på In Flames-konsert. Skämma bort henne med massa grejer hann jag inte heller, eftersom att pengarna började rulla in när allt var slut. Sen vet jag inte... Det är inte så att jag inte tänker på det, men jag försöker verkligen låta bli att fundera på det egentligen är. När allt började... Vilken betydelse jag hade... Om de umgicks innan vi slutade umgås... Jag minns en gång när jag var hem till henne efter att det tagit slut, och jag såg att hon tagit bort mitt foto, som hon ändå hade kvar iallafall någon vecka efter det tog slut. Det gjorde ganska ont... Borde väl förstått redan då att det inte var ämnat att vara vi två. Men om det inte är så, varför känns hon fortfarande som den enda? Den bästa? Nog för att jag aldrig har varit värd det bästa, men ändå... Hon var min... och jag tappade allting, och jag förstår ingenting. Som en liten unge liksom, borttappad och glömd. Tur att man har sina vänner ändå, de är otroligt schyssta just nu, och även många som man inte haft så superbra kontakt med. Tack iallafall, känns bra att det finns så många som bryr sig. Men ja... Jag är ledsen... Jag har väl förträngt det mesta. Anstränger mig otroligt mycket för att inte låta tankarna komma fram... Har dom hela tidne på annat håll liksom, men det är svårt, dom sliter sig lätt till gamla, trevligare tider. Kanske slår om igen om någon månad, på riktigt. Megadepp resten av mörkertiden, och sne när våren börjar så är jag lika ensam som alltid, och bara... Jag är inte gjord för det här. Jag funkar inte sårad och ensam och så... Jag är gjord för att delas... Tycker jag. Men finns väl inget intressant att ta del av utom all den här tristessen och desperationen. Panikpanikpanik. Jag orkar inte med allting. Skulle vara otroligt enkelt att bara impulskliva ut framför t-banetågen. 'Hopp.' Game over, the end, finito. Det roliga är faktiskt att det enda som håller mig igång är att ja gser något ljus i slutet på allting. Ett fånigt litet hopp om att allt ska bli som förut. Men det är allt. Och jag vet att det är en lögn. En spegling av det som varit, och inte vad som kommer. Bara face it, 5 månader i livet av komplett lycka är mer än jag någonsin haft tidigare, så får väl vara nöjd med det. Nöjd? Ha... Nåja. Skitsamma. Skitliv.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

BillyJoeBob

BillyJoeBob Fri 9 Nov 2007 10:55

Haha, kan inte hålla me Patrik mert asså xD Men vi är bustas så de här skaru klara ;)
Ey btw, Chicago ikväll ! I'm gonna woop yo ass !

iveL Fri 9 Nov 2007 10:56

Haha, you wish. Jag är självutnämnd grandmasta på Chicago. Jag sopar ditt arsle med fyrtal och royal straight flush på samma gång. Den du!

iveL

iveL Thu 8 Nov 2007 23:19

Fy fan vad tjock. :S

Anonymous Thu 8 Nov 2007 21:56

Var stark broder ;D (lite neger snack där men ja.. såatte, de är tufft.) man skulle vart neger. fan va stenhårt :|

iveL Thu 8 Nov 2007 21:57

Haha, tack! Jo, saker är lite fucked up just nu. Men men... Det finns väl andra tjejer antar jag. Thanks anyway nigga. ;)

5 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/ivel/118385028/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska