Bara undrar hur dte är med allt. Känner mig så osynlig nu. Som att jag aldrig existerat. Jag börjar tänka positivt dock. Att jag kanske får nåt liknande igen. Att du blir glad av honom. Att det får dig att må bättre. Att det vi hade var bra ändå. Kommer nog alltid sakna dom där små orden, det är klart, det kommer man inte ifrån. Men jag kan nog lära mig leva med det trots allt. Det betyder inte att jag släppt allt. Det går uppochner. Men jg jobbar på att hålla det mer uppe än nere. Det är bara alla frågetecken som inte rätats ut än, och alla tankar på vad som hände, hur allt gick till. Känslan av att vara utbytt. Att inte ha räckt till. Att inte vara tillräckligt perfekt. Någonstans finns det kanske någon som tycker det, men just nu känns allt bara som... Jag har inte tid att börja om. Du har all den där tiden... för dig själv, och för honom. Det är bra. Ta vara på den. Kasta inte bort allt det bra. Låt inte dte dåliga ta överhanden. Jag saknar dig mycket, och jag är säker på att oavsett vad som egentligen hände, så hade jag kunnat förlåta det. Vi had ekunnat ta oss igenom det. Men nu blev dte inte så, och livet tar en del oberäkneliga vägar. Men det leder kanske till något bra i slutet. Hoppas du mår bra iallafall. Att du tar hand om dig. Att du fixar dig igenom det här. Körkort, skola... Allt. Att han tar hand om dig. Att han tröstar när du behöver, att han lädjer när du behöver. Jag antar att jag inte behöver dig längre. Även om det hade varit trevligt att ha dig kvar. Vi var kanske inte ämnade att varamed varandra, men för mig var det perfekt. Du var perfekt. Du var min och jag var din, precis allt jag någonsin önskat mig. Bara var dig själv. Glöm inte dina vänner heller. Och var försiktig du vet. Vi får se vad jag gör nu. Ska försöka låta det här vara, försöker mer och mer men... jag kan inte lova något. God natt

Annons

The photo has no tags

December 2009