Dom här ljusen står i min bokhylla hemma fortfarande... Dom har använts en gång. Då stod de på badkarskanten... Nu står de bara, som så mycket annat. Har inte bytt lakan i den sängen på månader, äckligt värre, jag vet, men jag förmår inte mig själv att göra det... Jag orkar inte förstöra det mer än det redan är... Jag var som sagt med Danne i fredags och spelade kort. Vi var på Sofiedalsgatan, bara 10 meter från lägenheten där jag bodde som liten, i en exakt likadan. Det var Dannes syster som bodde där med sin kille och deras nyfödda barn... Och dte verkade så underbart. En fin trea, familj, lite sprit och tv-tittande på fredagkvällen, och lite kortspel då. Det är allt jag vill ha. Jag skiter i om jag blir civilingenjör, jag vill bo i en sån där lägenhet, jobba, leva, betala räkningar och bara ha en fru som man älskar. En ring på fingret. Det rörde mig så otroligt... Lördagen sen var det samma tema. Ring på fingret indeed. Och dte började så bra på krogen, jag kände mig uppskattad och förstådd, och kände verkligne att fan... Jag kanske kommer kunna gå vidare. Kanske kommer jag kunna ligga i sängen bredvid någon annan och känna den där glädjen igen... Sen fick jag höra en grej som gjorde mig ledsen. Men jag bryr mig egentligen inte om det är sant eller så nu, för att... Nu har jag slutat vänta. Jag ska hitta någon annan, någon bättre. Det skulle vara tungt om sanningen kom ut, och det visade sig att jag kanske blev bedragen redan innan det tog slut, men jag hoppas för mitt liv att det inte var så. Iallafall så var det tungt att vakna upp på söndagen, men jag gjorde frukost på sängen åt farsan, gav honom paket, åkte till solstationen med As, solade, han hämtade Sandra och Ken så länge, sen kom Victor och vi frog till Örebro och Gustavsvik. Det var supertrevligt, men mitt under alltihop så fick jag en flashback och en sån där.... dagdröm typ. Så jag blev lite ledsen... Och så lyssnade vi på Ted Gärdestad hela vägen hem i bilen, ack så vackert men ack så sorgligt. Blev inte direkt bättre av det. Och fortfarande när jag klev på tåget så satte jag mig vid fönstret och spanade... Som att du skulle komma och säga hej då, som jag hoppats varje gång i flera månader. Eller att du ska komma och kliva på tåget, och säga att du vill följa med mig vart jag än tar vägen. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Minnena börjar ta slut. Jag minns inte riktigt känslan av att vara bredvid dig, känna din värme. Det har liksom glidit ur mina händer... Så nu börjar fantasierna komma. Drömmar om vad vi kunde göra. Drömmar om att kyssa dig i snöstorm... Sitta med dig framför en öppen eld... Allt det där vi aldrig hann göra, som jag fortfarande vill... Jag vet att jag sa att jag skulle ta den här veckan för att släppa taget, men det är lite halvt om halvt. En del av mig drar i mig för att gå vidare, framåt, för att släppa taget, men en del drar tillbaka, för att hålla i allt, och vänta på att det ska bli som vanligt igen. Men verkligheten är inte sån. Det blir aldrig som det varit. Så kanske slutar jag också som Ted... Han förstod mig redan innan jag fanns, och jag förstår att han gjorde som han gjorde. Sanningen är ju att allt dör, antingen det är kärleken eller den man älskar. Så, för ikväll... Så är allt som det borde vara, och ingenting som det borde vara. Jag går framåt men hamnar precis där jag startade ändå. Vi får se hur det går.

Annons

The photo has no tags

SandraTTuisku Mon 12 Nov 2007 11:21

Levi.. Du måste vara strak o ta hand om dig själv.. Släpp och gå vidare.. Försök!

iveL Mon 12 Nov 2007 11:22

Tack, I'm working on it. Men det är inte kul iaf. :/

2 comments on this photo

December 2009