Monday 8 September 2008 photo 3/5
|
Jag e så poetisk på nätterna xD
I natt ska du glömma bort mig.
I natt ska du försvinna.
I natt ska du inte existera.
I natt ska jag glömma bort dig.
En stjärna rymmer hastigt bort från den svarta himlen.
Nere på jorden vittnar två människor detta vackra stjärnfall.
En pojke.
En flicka.
"Önskade du dig nått?", frågar flickan.
"Nej, jag hann inte", svarar pojken.
"Men om du hann, vad skulle du önska dig då?"
"Det kan jag inte berätta, den önskan sparar jag till nästa stjärnf..."
"Vill du veta vad jag önskade mig? Jag önskade att den här stunden varar för evigt", avbröt flickan honom.
Evigt, tänkte pojken, inget varar för evigt.
Den här stunden skulle inte heller vara för evigt, det var bara en tidsfråga innan han skulle ta mod att berätta att det är slut.
Evigt existerar inte, det finns bara en början och ett slut, tänkte han, nu är det slut.
"Varför så tyst?", avbryter hon hans tankar, "Du tänker väl inte på Jasmine?".
Jasmine, henne hade han tänkt på hela tiden. Hon är anledning till varför det är slut, till varför det kan inte fortsätta, anledningen till varför inget varar för evigt.
Han ställer sig upp, han har bestämt sig, det ska bli över nu,
"Jag... jag kan inte ha det så här längre!", säger han och tittar djupt i hennes klarblåa ögon.
Flickan tittar ner och säger tyst för sig själv, "Nu lyckades du förstöra det...".
"Fatta att det är orättvist, speciellt mot Jasmine! Jag trodde ni var liksom bästa vänner?!", fortsätter han, "Jag säger inte så här för att såra dig, men du måste tänka realistiskt, bättre att vi avslutar det här nu. Annars så kommer vi antagligen bli påkomna i framtiden och då kommer det göra förjävligt ont!"
"Jag tror inte Jasmine kommer att ta illa upp, jag såg henne med Anton igår kväll och de såg ut att ha mer än bara kul tillsammans", berättar flickan.
"Du ljuger! Jasmine...hon skulle aldrig...", han samlar tankarna och försöker smälta det han just fått höra.
Jasmine.
Hans Jasmine.
Deras Jasmine.
Med Anton?
Det kvittar, det är över för båda, för alla tre, ingenting varar för evigt, tänker han.
"Jag ljuger inte, jag såg dom och det verkar som hon gått vidare", säger flickan, "Kan vi inte glömma allt, detta var inte vad jag önskade mig?"
"Jag kan inte gå vidare, gjort är gjort. Hur som helst så är det slut mellan oss, och mellan Jasmine och mig! Jag är ledsen att det inte blev som du önskade dig."
Han vänder sig om och lämnar henne sittandes på bänken mitt i den mörkaste vinternatten i början av Januari.
Vinden blåser kallt medans han går sina tunga steg mot Jasmines hus.
När han kommer fram till ytterdörren och ska knacka på så öppnas dörren.
Där står Jasmine.
Lika vacker som själva namnet är hon, och han kan inte hjälpa att bli kär igen.
"Jag såg dig gå utanför mitt fönster. Kom in, det är iskallt!", hon drar honom i armen men han står still,
"Är något fel?", frågar hon.
"Jag vet om Anton", säger han stelt utan att blinka.
Hon kollar på honom med fundersam blick men ger sig när hon inte får nån reaktion.
"Kom in så ska jag berätta"
"Det behövs inte", säger han och går vidare.
Han såg i hennes blick att det var sant.
Fast det spelade ingen roll, det är slut.
Inget varar för evigt, inte ens det vackraste.
Kärlek.
I natt ska du glömma bort mig.
I natt ska du försvinna.
I natt ska du inte existera.
I natt ska jag glömma bort dig.
En stjärna rymmer hastigt bort från den svarta himlen.
Nere på jorden vittnar två människor detta vackra stjärnfall.
En pojke.
En flicka.
"Önskade du dig nått?", frågar flickan.
"Nej, jag hann inte", svarar pojken.
"Men om du hann, vad skulle du önska dig då?"
"Det kan jag inte berätta, den önskan sparar jag till nästa stjärnf..."
"Vill du veta vad jag önskade mig? Jag önskade att den här stunden varar för evigt", avbröt flickan honom.
Evigt, tänkte pojken, inget varar för evigt.
Den här stunden skulle inte heller vara för evigt, det var bara en tidsfråga innan han skulle ta mod att berätta att det är slut.
Evigt existerar inte, det finns bara en början och ett slut, tänkte han, nu är det slut.
"Varför så tyst?", avbryter hon hans tankar, "Du tänker väl inte på Jasmine?".
Jasmine, henne hade han tänkt på hela tiden. Hon är anledning till varför det är slut, till varför det kan inte fortsätta, anledningen till varför inget varar för evigt.
Han ställer sig upp, han har bestämt sig, det ska bli över nu,
"Jag... jag kan inte ha det så här längre!", säger han och tittar djupt i hennes klarblåa ögon.
Flickan tittar ner och säger tyst för sig själv, "Nu lyckades du förstöra det...".
"Fatta att det är orättvist, speciellt mot Jasmine! Jag trodde ni var liksom bästa vänner?!", fortsätter han, "Jag säger inte så här för att såra dig, men du måste tänka realistiskt, bättre att vi avslutar det här nu. Annars så kommer vi antagligen bli påkomna i framtiden och då kommer det göra förjävligt ont!"
"Jag tror inte Jasmine kommer att ta illa upp, jag såg henne med Anton igår kväll och de såg ut att ha mer än bara kul tillsammans", berättar flickan.
"Du ljuger! Jasmine...hon skulle aldrig...", han samlar tankarna och försöker smälta det han just fått höra.
Jasmine.
Hans Jasmine.
Deras Jasmine.
Med Anton?
Det kvittar, det är över för båda, för alla tre, ingenting varar för evigt, tänker han.
"Jag ljuger inte, jag såg dom och det verkar som hon gått vidare", säger flickan, "Kan vi inte glömma allt, detta var inte vad jag önskade mig?"
"Jag kan inte gå vidare, gjort är gjort. Hur som helst så är det slut mellan oss, och mellan Jasmine och mig! Jag är ledsen att det inte blev som du önskade dig."
Han vänder sig om och lämnar henne sittandes på bänken mitt i den mörkaste vinternatten i början av Januari.
Vinden blåser kallt medans han går sina tunga steg mot Jasmines hus.
När han kommer fram till ytterdörren och ska knacka på så öppnas dörren.
Där står Jasmine.
Lika vacker som själva namnet är hon, och han kan inte hjälpa att bli kär igen.
"Jag såg dig gå utanför mitt fönster. Kom in, det är iskallt!", hon drar honom i armen men han står still,
"Är något fel?", frågar hon.
"Jag vet om Anton", säger han stelt utan att blinka.
Hon kollar på honom med fundersam blick men ger sig när hon inte får nån reaktion.
"Kom in så ska jag berätta"
"Det behövs inte", säger han och går vidare.
Han såg i hennes blick att det var sant.
Fast det spelade ingen roll, det är slut.
Inget varar för evigt, inte ens det vackraste.
Kärlek.
Comment the photo
dt var asfiiint å asbra! :D
å dikten är sann!
<33
asfint:D
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/izzawiberg/264275248/