November
Sunday 25 September 2011 photo 1/1
|
Jag minns ALLTING som igår...
Kommer såväl ihåg när jag skrev detta, jag satt och grät hejdlöst, ville bara bort från denna jord... Jag gråter när jag läser detta igen NU...
Det är 8 månader sedan nu, och det är 10 månader sedan jag bytte från den där jävla skolan...
"Vet ni? Nu behöver jag bara slänga ur mig skiten. Jag kan inte bära på det längre. Jag är på bristningsgränsen, jag vet inte vad som blivit av mig. Och nu blir det inga otydliga sorgsna dikter som ingen fattar om dom är seriösa eller inte, eller bara en massa varför-blaha eller meningar som man inte fattar något av. Utan bara sanningen.
För jag vill bli förstådd nu, okej? Så jag ska bara berätta, förklara hur jag känner...
Jag mår i psykisk bra, det kan jag inte göra. Jag fick gå igenom så jävla mycket i höstas, jag vet inte om det blev något kvar av mig.
Jag bytte skola i höstas för att jag inte trivdes på den andra, för att det är enklare att ta sig till Kungälv än till Uddevalla – det är vad jag fått säga till alla, gång på gång. Men nu vill jag inte gömma mig längre, inte här iaf. Varför inte bara säga det rakt ut? Jag blev mobbad. Jag själv tycker det känns som helt fel ord men jag antar att det är sanningen. Jag fick stå ut med och uppleva så mycket inre smärta under en period. Jag har aldrig blivit så förudmjukad, ledsen, förnedrad i hela mitt liv. Det gick inte en dag utan att personerna på den skolan fick mig att gråta mig igenom morgnarna och kvällarna. Jag ville inte erkänna det för mig själv, försökte intala mig själv att jag hade bra vänner och att jag bara överreagerade. Men det fortsatte bara. Min omgivning, min stackars häst fick lida. Fantasia som fick ta skit för att jag var otålig och överreagerade på hennes fel och olydnader. Inte minst fick min familj lida, jag är jätteledsen över det. Min skolgång drabbades, jag vet inte hur mycket jag missade, jag grät och grät tills jag fick vara hemma från skolan.
Nog om det, jag har bytt skola och jag har hamnat bland personer som är så jävla bra. De är så himla snälla. Men jag lyckas inte uppskatta det eller vara nöjd med det jag har nu. Det som hände har satt sina spår, det känns som om jag aldrig kommer kunna uppskatta vänskap igen. Och jag kommer aldrig ha någon lust för skola igen. Jag har aldrig direkt älskat skolan, men ni fattar. I början av gymnasiet tyckte jag att det var kul. Men nu, jag ljuger för mina föräldrar om att jag e sjuk. ÄVEN om min skola nu är jättebra men jättefina människor. ÄVEN fast när jag är där är det kul. Det bara sitter där inom mig, gräver sig bara djupare. Den där hemska perioden har förstört mitt liv, så känns det. Jag känner mig som person helt förstörd. Jag kan inte vara mej själv inför nytt folk, jag kan inte vara den jag vill vara. Man ska ju tro på sig själv och vara den man vill vara, men den jag vill vara existerar inte längre. Jag vet inte hur hon är. Jag vet bara att jag inte vill vara såhär.
Jag har jämt en press på mig. Hur förväntas jag vara? För att vara mig själv, den jag vill vara, funkar inte, jag hittar inte dit.
Om vi tar upp internet, bdb och bloggen och det - det är ett sätt för mig att vara den jag vill vara. Eller rättare sagt bygga den fasaden. Det är bara ett gömställe. För ni anar inte vilken press jag känner. Jag försummar allt bara för att få blogga, för att få ER glada. Och först då blir jag också glad. Men varför utsätta mig själv för denna eviga press, vad tjänar jag egentligen på det?
Jag vet svaret. För att här kan jag vara någon.
Helst av allt vill jag bara släppa allt vad blogg heter. Men det är känslan av att få vara någon för ANDRA som ger mig styrkan till att ändå fortsätta. Skulle jag sluta blogga och sluta med bdb, då skulle jag inte vara någon. Då skulle ingen veta vem jag var tillslut. Jag vill få vara någon, någon gång. I höstas, i skolan var jag ingen, men här var jag det. Det är väl det som höll mig uppe och fick mig att orka. Men nu orkar jag inte med all press längre. Det tar för mycket på mej själv.
Jag måste ta tag i mitt liv. Jag måste gå till skolan, jobba upp mina betyg, ge Fantasia all den kärlek hon behöver och förtjänar – inte sitta här och redovisa mina dagar för personer jag inte känner? Men som sagt, här får jag vara någon. Och jag kan liksom inte intala mig själv att hösten är förbi, att jag faktiskt är någon NU. Jag har kompisar som saknar mig i skolan när jag inte är där. Men jag kan inte inse.
Jag vet inte vad jag håller på med. Orsakar min familj smärta. Jag vill ha mitt liv tillbaka, så som det var innan jag började på skolan i Uddevalla. Att bara några få personer har orsakat mig all denna psykiska smärtan... jag hatar dom. Jag älskade till och med den skolan, men tack vare de här idioterna slutade jag älska skolan också.
Jag vill bara ha mitt liv tillbaka, okej?"
Camera info
Comment the photo
Känner igen mig så jävla mkt i dig, har varit mobbad i 6 år..
Även om du kanske inte bryr dig om vad jag säger så finns jag ..
Vad alla säger, vem som helst så betyder det. Så såklart betyder det du säger <3 och jag finns här för dig med, fina alice <3
Du betyder jätte mycket för mig.
Du är guld värd för mig och MÅNGA anndra där ute, lova mig att aldrig glömma det fina du! <3
Jag vet dock att jag kommer att ta mig ur det när jag kommer till gymnasiet. Eller jag hoppas det, för det är det som jag siktar på för tillfället. "Det är ändå inte många år kvar" är vad jag får tänka gång på gång..
Men vf är du med dom då? Du ska inte behöva ta massa skit från några små idioter.
I 7an & 8an var jag också med såna, men nu i 9an har jag börjat vara själv & med andra. Mår mkt bättre nu!
Du ska inte behöva behandlas som skit. & de ska inte säga till fig att inte prata :s
Finns det inget du kan göra åt det? :(
Så det är mest bara att ignorera, men jag tycker bara synd om dom för det är dom som mår så äckligt dåligt så att dom måste trycka ner alla andra. Och det har jag sagt åt dom flera gånger, det är därför som dom inte gillar mig - Jag säger till dom när jag tycker att dom går över gränsen (När dom börjar skrika slampa, hora, bögjävel, äckel, cp osv till folk).
Kan ju säga att dom använder dom orden i vardagen, så det är liksom istället för att be någon att vara tyst så går dom direkt på med "Men håll käften ditt jävla äckel, horjävel" typ. Så man vänjer sig vid att få höra det efter ett tag..
Finns <3
43 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/j-fantasia/496602605/
Visa toppen
Show footer