Wednesday 8 July 2009 photo 2/2
|
En utav de absolut mest konstigaste filmer jag vet. Jag vet inte om den är djup eller om manusförfattarna var hög och skrev ned vad de hallusinerade om. Men det funkar på mig i alla fall. Skådespelarna gör ett gott jobb (även om karaktärerna kanske kunde lyftats fram lite mer), historien är bra, humor på topp, musiken är underbar (lyssnar på At Wit's End för fullt), och den har en av de sorgligaste och mest dynamiska kärlekshistorierna jag vet. Och finalen är bland de mest engagerande filmscener jag sett. Känner samma som då jag såg den på bio: det känns som att jag har en viss roll i filmen varje gång jag ser den.
Annons