Thursday 21 May 2009 photo 1/1
|
känslan av hopp, känslan av drömmar,
för att jag ser nya vägar genom tiden som passerat.
fråga mig nu va livet som menat?
vilsen i mig själv, försöker hitta min plats.
sabba för mig själv, jag leker någon annan.
mycket som jag ångrat som har ändrat mitt jag.
har få vänner som jag lever med idag, och det känns bara att man ska börja om på nytt.
se livet framför sig, jag märker det så tydligt.
det finns för mycket hat, alla borde ta & andas.
blir så sur, knyter ihop mina nävar, konstant sprucken i mitt liv, vart var de jag sträva?
har glömt känslan av hopp, känslan av drömmar.
den enda lyckan jag ser är lyckan när jag blundar.
så less på allt så jag vänder sista bladet, lägger bocken på hyllan i väntan på dagen.
dagen då jag slipper känna hatet inombords.
dagen då jag sticker härifrån med sinnesro.
dagen utan hatet nere i magen känner graven.
då jag känner slagen, håller mig tillbaka dragen.
denna dagen då vi finner lycka, denna dagen då vi kan leva nyktra.
då jag lever livet utan tunga andetag.
jag tar seger nu, inga mera underlag.
så många dagar som jag hatar livet som jag lever.
trycker ner mig, min spegel visar ingen heder.
när jag ser på mig, ser jag bara mina minnen.
hur jag ville fly alla dessa kalla dimmer.
för mitt liv är målat på gråa blad, mina bättre dar är då jag slipper hata.
ta tillbaka dessa dagar, dagar då jag kunde klara detta landet som vi lever i.
denna värld utan sinnesfrid, för min ton, skapar blod mellan himmel och jord.
finner ro, mina ord bildar dimmer och sol.
jag kan känna hur det bränner mellan död och hopp,
händerna försvann, jag kan inte längre bygga nått.
och jag ler när du ser, ingen vet hur det är, kan du ge ett svar på livets alla gåtor,
en dag utan några kalla frågor.
dagen då jag slipper känna hatet inombords.
dagen då jag sticker härifrån med sinnesro.
dagen utan hatet nere i magen känner graven.
då jag känner slagen, håller mig tillbaka dragen.
denna dagen då vi finner lycka, denna dagen då vi kan leva nyktra.
då jag lever livet utan tunga andetag.
jag tar seger nu, inga mera underlag
för att jag ser nya vägar genom tiden som passerat.
fråga mig nu va livet som menat?
vilsen i mig själv, försöker hitta min plats.
sabba för mig själv, jag leker någon annan.
mycket som jag ångrat som har ändrat mitt jag.
har få vänner som jag lever med idag, och det känns bara att man ska börja om på nytt.
se livet framför sig, jag märker det så tydligt.
det finns för mycket hat, alla borde ta & andas.
blir så sur, knyter ihop mina nävar, konstant sprucken i mitt liv, vart var de jag sträva?
har glömt känslan av hopp, känslan av drömmar.
den enda lyckan jag ser är lyckan när jag blundar.
så less på allt så jag vänder sista bladet, lägger bocken på hyllan i väntan på dagen.
dagen då jag slipper känna hatet inombords.
dagen då jag sticker härifrån med sinnesro.
dagen utan hatet nere i magen känner graven.
då jag känner slagen, håller mig tillbaka dragen.
denna dagen då vi finner lycka, denna dagen då vi kan leva nyktra.
då jag lever livet utan tunga andetag.
jag tar seger nu, inga mera underlag.
så många dagar som jag hatar livet som jag lever.
trycker ner mig, min spegel visar ingen heder.
när jag ser på mig, ser jag bara mina minnen.
hur jag ville fly alla dessa kalla dimmer.
för mitt liv är målat på gråa blad, mina bättre dar är då jag slipper hata.
ta tillbaka dessa dagar, dagar då jag kunde klara detta landet som vi lever i.
denna värld utan sinnesfrid, för min ton, skapar blod mellan himmel och jord.
finner ro, mina ord bildar dimmer och sol.
händerna försvann, jag kan inte längre bygga nått.
och jag ler när du ser, ingen vet hur det är, kan du ge ett svar på livets alla gåtor,
en dag utan några kalla frågor.
dagen då jag sticker härifrån med sinnesro.
dagen utan hatet nere i magen känner graven.
då jag känner slagen, håller mig tillbaka dragen.
denna dagen då vi finner lycka, denna dagen då vi kan leva nyktra.
då jag lever livet utan tunga andetag.
jag tar seger nu, inga mera underlag