Man vill så gärna, bara vara, känna lugnet och flyta med.. sen kommer de såna stunder som är som ett stjärnskott det är en fantastisk himla explosion, en kort sekund sen kan den vara borta. Har du tur stannar den för evigt eller flyger iväg som en fågel med lätta vingar. Att få älska någon är bland den finaste gåva man får... tänka inte på allt du inte får utan gläds åt de du har i stället, se det fina i det som redan finns intill din själ. Nu när skylten har slocknat, och kassan är klar Nu när kocken har gått hem, är det bara du och jag kvar Du känner inte igen mej, men jag satt här i smyg och såg på, hur du grät Du påminner om någon, jag älskade en gång Jag rinner genom åren, längs en älv som är så lång Det förflutna hinner upp mej, och jag minns alla svek, jag en gång förlät Men du bär din rädsla som en slöja, runt ditt hjärta nu Å, vad håller dej tillbaka, älskling, jag ser att det är du Hey, Evelina, har du kvar din röda ros, på ditt vänstra skulderblad Väntar du ännu, på någonting, du inte vet vad, Evelina Du var den vackraste kvinna, som gått i regn utan skor Mellan Lyckorna och Ljung, gud, vad vi skrattade och svor Du brukade kalla mej din prins, fast du visste väl, att jag bara var en servitris son Å, jag svär att det kändes, som om jag bara hade dej Att leva eller dö för, jag trodde du var en del av mej Men när jag sökte dej i veckor, i varje blick, i varje telekatalog Om du tror jag bara glömde, eller suddade ut Nej, jag sparade allt i dolda fack, som jag läst precis som du Hey, Evelina… Vi kunde levt nära himlen, om vi lagt ut korten rätt Så vem är mannen där på fotot, i din halsamulett Har han någonting emot att, jag lägger mina händer, runt din hals Om alla klockor skulle stanna, om inte nu och då fanns Om du fick önska vad du ville, skulle du då vara någon annanstans Tillbaks till glömda dagar, och för månens skull En sista ljudlös dans, jag ska gå sen Låt mej bara, få smeka din kind Å, jag önskar, att jag aldrig, någonsin kommit hit in Hey, Evelina…

Annons

The photo has no tags

June 2009