juni
söndag 21 mars 2010 bild 1/1
|
Wwwwwwwwwwwow.
14 år, 7 månader, tre veckor och sju dagar, det är exakt så länge du har varit min storasyster.
Du är en väldigt cool, rolig, och lite smått galen storasyster, som är väldigt glad.
Vi brukar väl för det mesta ha väldigt roligt ihop, och många tror att vi är tvillingar.
Visst, vi kanske inte är det rent biologiskt sett, men om man verkligen tänker efter, så är vi som tvillingar. På sättet att vara, på sättet att leva, vi har någon slags passion för att springa, och vi älskar musik.
Musik är nog det sättet vi är mest lika på. Eftersom vi lyssnar på samma artister, gillar samma typer av låtar och framförallt så älskar vi båda att sjunga och känna rytmen och känslan från musiken, som får oss att vilja ställa oss upp o dansa tills benen viker sig.
För några veckor sedan, rotade jag och Emma fram en film.
Men det var inte vilken film som helst, utan en film på oss, när vi var 4 och 5 år.
Filmen började med att två små flickor, uppspelta och spralliga, sprang fram mot kameran.
Den ena var blond, den andra var brunett.
Dom började springa efter varandra och skrika; SICKEBLÅS! För att sedan stanna upp och sjunga ’’kling klang i bygget’’, även fast de bara kunde den meningen i hela låten.
Några sekunder senare greppar den blonda flickan tag i ett snöre, gjort för en morgonrock, och börjar hoppa hopprep med det. Hon ropar; TITTA PÅ MIG MAMMA! Och hoppar två hopp, sedan utbrister hon; MAMMA, JAG HOPPAR I FILMEN!
Brunetten däremot, ställer sig precis framför kameran och ler så stort hon kan, vickar lite på huvudet och pillar på sitt favorithalsband.
Sedan klipps det av, och de två flickorna står helt plötsligt brevid varandra då blondinen brister ut i sång. – Blinka lilla stjärna.
Sedan klipps det av igen. Och den här gången är det flickan i brunt hår som står framför kameran och sjunger en låt hon precis hade lärt sig på dagis. – Imsevimse spindel. Eller, Imsebimse spindel, som hon sjunger.
Emma och Hanna, Blondinen och Brunetten, 4&5 åringarna, tvillingarna, syskonen.
Det är vi.
Och det är just det vi alltid kommer att vara, syskon.
Det är ju inte så att du helt plötsligt kommer sluta vara min syster, och det vill jag inte att du ska sluta vara heller.
Även vi bråkar ibland, men det slutar väl för det mesta med att jag lyckas få dig skratta, och allt är glömt.
Varje dag vaknar jag upp av att någon ropar; HANNA, GÅ UPP NU!
Kanske inte det roligaste att vakna av, men faktum är att en dag, kommer du inte finnas där för att väcka mig varje morgon.
Du kommer inte alltid vara i rummet brevid mig, och jag kommer inte alltid kunna gå rakt över hallen för att berätta något viktigt för dig.
Jag kommer alltid finnas där för dig, oavsett.
Och det hoppas jag att du vet.
Emma, jag säger det inte ofta, men jag vill att du ska veta att du är värdefull.
Vi har olika drömmar och mål som vi vill uppnå, men dom kan vi bara uppnå med stöd av varandra.
Mina mål riktar sig utomlands, och har alltid gjort.
Dina riktar sig lite överallt, och du vill se världen, precis som jag.
Du har funnits där för mig i 14 år nu, vi har tagit oss igenom det mesta, och vi ska ta oss igenom det som kommer också.
you can reach your dreams, but only if you never give up
du är bra
tack för att du finns
ha världens bästa födelsedag!
/hänipäni
14 år, 7 månader, tre veckor och sju dagar, det är exakt så länge du har varit min storasyster.
Du är en väldigt cool, rolig, och lite smått galen storasyster, som är väldigt glad.
Vi brukar väl för det mesta ha väldigt roligt ihop, och många tror att vi är tvillingar.
Visst, vi kanske inte är det rent biologiskt sett, men om man verkligen tänker efter, så är vi som tvillingar. På sättet att vara, på sättet att leva, vi har någon slags passion för att springa, och vi älskar musik.
Musik är nog det sättet vi är mest lika på. Eftersom vi lyssnar på samma artister, gillar samma typer av låtar och framförallt så älskar vi båda att sjunga och känna rytmen och känslan från musiken, som får oss att vilja ställa oss upp o dansa tills benen viker sig.
För några veckor sedan, rotade jag och Emma fram en film.
Men det var inte vilken film som helst, utan en film på oss, när vi var 4 och 5 år.
Filmen började med att två små flickor, uppspelta och spralliga, sprang fram mot kameran.
Den ena var blond, den andra var brunett.
Dom började springa efter varandra och skrika; SICKEBLÅS! För att sedan stanna upp och sjunga ’’kling klang i bygget’’, även fast de bara kunde den meningen i hela låten.
Några sekunder senare greppar den blonda flickan tag i ett snöre, gjort för en morgonrock, och börjar hoppa hopprep med det. Hon ropar; TITTA PÅ MIG MAMMA! Och hoppar två hopp, sedan utbrister hon; MAMMA, JAG HOPPAR I FILMEN!
Brunetten däremot, ställer sig precis framför kameran och ler så stort hon kan, vickar lite på huvudet och pillar på sitt favorithalsband.
Sedan klipps det av, och de två flickorna står helt plötsligt brevid varandra då blondinen brister ut i sång. – Blinka lilla stjärna.
Sedan klipps det av igen. Och den här gången är det flickan i brunt hår som står framför kameran och sjunger en låt hon precis hade lärt sig på dagis. – Imsevimse spindel. Eller, Imsebimse spindel, som hon sjunger.
Emma och Hanna, Blondinen och Brunetten, 4&5 åringarna, tvillingarna, syskonen.
Det är vi.
Och det är just det vi alltid kommer att vara, syskon.
Det är ju inte så att du helt plötsligt kommer sluta vara min syster, och det vill jag inte att du ska sluta vara heller.
Även vi bråkar ibland, men det slutar väl för det mesta med att jag lyckas få dig skratta, och allt är glömt.
Varje dag vaknar jag upp av att någon ropar; HANNA, GÅ UPP NU!
Kanske inte det roligaste att vakna av, men faktum är att en dag, kommer du inte finnas där för att väcka mig varje morgon.
Du kommer inte alltid vara i rummet brevid mig, och jag kommer inte alltid kunna gå rakt över hallen för att berätta något viktigt för dig.
Jag kommer alltid finnas där för dig, oavsett.
Och det hoppas jag att du vet.
Emma, jag säger det inte ofta, men jag vill att du ska veta att du är värdefull.
Vi har olika drömmar och mål som vi vill uppnå, men dom kan vi bara uppnå med stöd av varandra.
Mina mål riktar sig utomlands, och har alltid gjort.
Dina riktar sig lite överallt, och du vill se världen, precis som jag.
Du har funnits där för mig i 14 år nu, vi har tagit oss igenom det mesta, och vi ska ta oss igenom det som kommer också.
you can reach your dreams, but only if you never give up
du är bra
tack för att du finns
ha världens bästa födelsedag!
/hänipäni
Kommentera bilden
haha, jag ska ropa på henne o hälsa från dig:)
Grattis Emma! :D
hahah man kan ju nästan tro att vi är tvillingar när man läser allt du skriver. vi gillar ju nästan samma saker, och vi är ju ganska översociala båda två. jag vet inte vad som skulle hända om du inte fanns i familjen, det är sånt man inte kan föreställa. även om du är lite jobbig ibland är du bra ändå trots allt. livet hemma skulle bli mycket tråkigare utan dig:)
tack!
21 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jagelskarjb/448848569/
Visa toppen
Visa sidfoten