April
Wednesday 8 April 2009 photo 1/1
![hej.
skulle villa skriva av mig lite.
mitt liv.
1995, jag föddes.
1996, jag lärde mig gå.
1997, jag lärde mig prata.
1998, jag bröt benet.
1999, fyllde fyra.
2000, slutade dagis.
2001, började på förskola.
2002, började på skolan.
2003, lärde mig skrivstil.
2004, Johnny omkom.
2005, växte nå så grymt.
2006, skaffade ny kompis.
2007, letade tillbaka.
2008, började på högstadiet.
2009, börjat tänkta.
börjat tänka på vad?
jag var så himlans stark en gång i tiden. jag har lyckats överleva att min älskade bror... har gått bort. sen att min underbara morfar... har gått bort.
jag var så himlans stark, som sagt, en gång i tiden.
men om något mer händer nu, medan jag inte lyckats bygga upp den starkheten igen, då vet jag inte om jag skulle klara av det.
folk må kanske tro att jag är stark, fortfarande.
men saken är den att de tror så jävla fel.
jag bara gömmer mig under det där lilla, pyttelilla starka som knappt täcker hela min kropp. inuti är jag fortfarande sårbar, fortfarande svag.
men det är något jag aldrig visar.
som jag kanske borde visa?
istället för att gömma mig bakom det där... som inte är jag.
det där, styra och ställandet...
det där, försvarandet.
men det är mest för jag vill inte att min vänner ska råka illa ut.
jag blir så jävla orolig.
det låter så jävla fegt, så... svagt.
men det är väl den jag är, än så länge.
med hjälp av mina underbara vänner kommer det gå så bra.
[om inte något händer med dem vill säga. t.ex.
ramla av hästen,
slira in i ett träd med crossen,
få hjärnstopp i hjärnan av datorn,
ramla i skogen och slå i huvudet,
ramla av skateboarden och få hjärnblödning,
blir hundbiten och får blodinfektion.]
om mina vänner bara visste vad de betyder för mig.
jag älskar dem verkligen!](http://cdn07.dayviews.com/49/_u1/_u5/_u4/_u6/_u6/_u5/u1546656/85330_1239222013/hej_skulle_villa_skriva_av_mig_lite_mitt_liv_1995_jag_foddes_1996_jag_larde_mig_ga_1997_jag_larde.jpg)
|
hej.
skulle villa skriva av mig lite.
mitt liv.
1995, jag föddes.
1996, jag lärde mig gå.
1997, jag lärde mig prata.
1998, jag bröt benet.
1999, fyllde fyra.
2000, slutade dagis.
2001, började på förskola.
2002, började på skolan.
2003, lärde mig skrivstil.
2004, Johnny omkom.
2005, växte nå så grymt.
2006, skaffade ny kompis.
2007, letade tillbaka.
2008, började på högstadiet.
2009, börjat tänkta.
börjat tänka på vad?
jag var så himlans stark en gång i tiden. jag har lyckats överleva att min älskade bror... har gått bort. sen att min underbara morfar... har gått bort.
jag var så himlans stark, som sagt, en gång i tiden.
men om något mer händer nu, medan jag inte lyckats bygga upp den starkheten igen, då vet jag inte om jag skulle klara av det.
folk må kanske tro att jag är stark, fortfarande.
men saken är den att de tror så jävla fel.
jag bara gömmer mig under det där lilla, pyttelilla starka som knappt täcker hela min kropp. inuti är jag fortfarande sårbar, fortfarande svag.
men det är något jag aldrig visar.
som jag kanske borde visa?
istället för att gömma mig bakom det där... som inte är jag.
det där, styra och ställandet...
det där, försvarandet.
men det är mest för jag vill inte att min vänner ska råka illa ut.
jag blir så jävla orolig.
det låter så jävla fegt, så... svagt.
men det är väl den jag är, än så länge.
med hjälp av mina underbara vänner kommer det gå så bra.
[om inte något händer med dem vill säga. t.ex.
ramla av hästen,
slira in i ett träd med crossen,
få hjärnstopp i hjärnan av datorn,
ramla i skogen och slå i huvudet,
ramla av skateboarden och få hjärnblödning,
blir hundbiten och får blodinfektion.]
om mina vänner bara visste vad de betyder för mig.
jag älskar dem verkligen!
skulle villa skriva av mig lite.
mitt liv.
1995, jag föddes.
1996, jag lärde mig gå.
1997, jag lärde mig prata.
1998, jag bröt benet.
1999, fyllde fyra.
2000, slutade dagis.
2001, började på förskola.
2002, började på skolan.
2003, lärde mig skrivstil.
2004, Johnny omkom.
2005, växte nå så grymt.
2006, skaffade ny kompis.
2007, letade tillbaka.
2008, började på högstadiet.
2009, börjat tänkta.
börjat tänka på vad?
jag var så himlans stark en gång i tiden. jag har lyckats överleva att min älskade bror... har gått bort. sen att min underbara morfar... har gått bort.
jag var så himlans stark, som sagt, en gång i tiden.
men om något mer händer nu, medan jag inte lyckats bygga upp den starkheten igen, då vet jag inte om jag skulle klara av det.
folk må kanske tro att jag är stark, fortfarande.
men saken är den att de tror så jävla fel.
jag bara gömmer mig under det där lilla, pyttelilla starka som knappt täcker hela min kropp. inuti är jag fortfarande sårbar, fortfarande svag.
men det är något jag aldrig visar.
som jag kanske borde visa?
istället för att gömma mig bakom det där... som inte är jag.
det där, styra och ställandet...
det där, försvarandet.
men det är mest för jag vill inte att min vänner ska råka illa ut.
jag blir så jävla orolig.
det låter så jävla fegt, så... svagt.
men det är väl den jag är, än så länge.
med hjälp av mina underbara vänner kommer det gå så bra.
[om inte något händer med dem vill säga. t.ex.
ramla av hästen,
slira in i ett träd med crossen,
få hjärnstopp i hjärnan av datorn,
ramla i skogen och slå i huvudet,
ramla av skateboarden och få hjärnblödning,
blir hundbiten och får blodinfektion.]
om mina vänner bara visste vad de betyder för mig.
jag älskar dem verkligen!
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jagmaria/353166926/
Visa toppen
Show footer