Previous dayThursday 3 June 2010 photo 1/1
|
Känslan av att fall.
Hej, mitt namn är Ovu Leon nu ska jag berätta för er om den dagen som var den bästa i mitt liv.
Jag stod nu högst upp på klippan. Jag ville inte leva mer ville bara dö. Varför? Jo min far var en elak man han slog mig och misshandlade mig. I skolan var jag retad och hade inga vänner. Jag var kär så kär men han lurade mig. Mitt liv sög så var det bara.
Jag stod där uppe tittade ner på den grusiga vägen där nedanför. De var långt dit, runt 30 meter.
Ett steg till och jag skulle inte finnas mer. Ett steg till och jag fick komma till min mamma i himlen.
Jag kände en tår rinna nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den med handen och kollade mig omkring. Det var inte många här. Ingen som la märket till mig i alla fall. Det var ett par som satt på klipp kanten det kollade förälskat på varandra och log fånig.
Jag suckade. Jag såg mitt blonda långa hår fladdra i vinden, mina ljusbruna händer höll sig fast i en stolpe. Snart skulle jag fall och komma till ett ställe där ingen mådde dåligt.
Jag tvekade en kort sekund. Tänkte efter på allt hemskt som hänt mig det värsta var nog när jag blev lurad. Så här var det.
Det skulle snart vara bal på skolan och jag var sjukt kär i en kille som hette Matt.
En dag efter skolan kom han fram till mig och frågade om jag ville gå på skolbalen med honom.
Jag sa så klart ja. Jag gick direkt hem och var överlycklig. Mamma hade inte dött än då så hon var med mig efter skolan och valde en klänning åt mig. Det var en blå vacker klänning som rörde sig som havets vågor när jag gick. Jag var så glad mamma var med glad att jag mådde bättre.
Vi fixade sminket och håret på mig så jag såg ut som en riktig prinsessa. Allt var som en saga.
När jag kom till balen gick jag runt länge och letade efter Matt. Jag hittade honom ståendes med de värsta tjejerna som fanns allt de ville var att göra livet surt för mig.
De skrattade högt och en av tjejerna kastade en 500 lapp till Matt. Allt hade vad. Jag sprang ut från bal salen gråtande och förstörd. När jag kom hem så letade jag upp mammas burk med sömn tabletter och svalde dem allihopa. Men mamma hittade mig innan jag hann dö.
Vi flyttade till en ny stad efter det och önskade att det skulle bli bättre, men nej vi hade fel. Allt var lika hemskt där om inte värre. Men det värsta var att mamma dog då med så jag fick leva med pappa.
Allt detta var hemskt för mig. Där stod jag på klippan skulle hoppa visste vad jag ville och nu tog jag klivet. Jag kände hur vinden ven genom mitt hår och slet i mina kläder. Det var en fantastisk känsla.
Jag hörde någon skrika men sedan slog jag i marken och dog.
Mitt namn är Ovu Leon. Jag är död jag hoppade från en klippa. När alla i skolan fattade vad de hade gjort blev de ledsna men deras tårar betyder inget. Alla i skolan kom på min begravning men jag bryr mig inte om det heller. Jag är med mamma nu.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jagskriver/460710458/
Visa toppen
Show footer