November
Wednesday 6 May 2009 photo 1/1
|
Jag vet inte ifall det kanske är dax att skriva av sig lite? har nog inte riktigt tänkt på saker å ting som dom faktist är, har bara gått runt å låtit tiden å tankarna driva, jag vet inte ifall det är bra eller dåligt, det kanske är mitt sätt att försöka komma vidare från allt elende som faktiskt har hänt. jag vill inte påstå att jag å merja var bästa kompisar men jag vill inte heller säga att vi var ovänner, vi hade faktiskt våra väldigt roliga stunder tillsammans och det är väl meningen att jag ska ta vara på dom så jävla gått det går. fan, det har inte gått mer än bara några veckor sen allting hände och mina minnen av dig , jag vet inte ad som hänt redigt? jag blir rädd för mig själv ibland bara av tanken.
jag kommer ihåg att jag satt å skrev med daniel och alex då när allt hände, den 13 april, och så skrev daniel helt plötsligt att merja har åkt intill akuten. att hon hade fått hjärnblödning och precis efter de så ringde jag till pappa men han svarade inte och sen frågade jag daniel fall de hade åkt in till ljungby och det hade dom, så mamma körde mig direkt ner till akuten i ljungby, jag hade precis cyklat hem från manda å tim för vi hade umgåtts en stund samma dag och så ringde jag manda och hörde med henne fall hon inte kunde följa med, och det gjorde dom tack så jävla mycket för de, verkligen. sen ledde någon sjuksköterska in mig till ett rum där pappa, kladden å robban satt. robban å kladden satt på någon sjukhus säng och höll om å tröstade varandra medan pappa satt på en stol jämte. jag minns faktiskt inte vad jag tänkte när jag kom in, såg alla gråta sen plötsligt kom kladden fram å kramade mig och så kunde jag inte hålla inte de så jag började med gråta. jag vet inte hur länge i satt där inne till någon narkosläkare eller vad det var som kom in och berättade lite vad det va som hade hänt... merja skickades direkt ner till lund efter att det hade röntkat hennes hjärna, han berättade att blöndingen var ungefär lika stor som en glofboll. och hon fick ännu en till påväg ner till lund, sen åkte vi hem, fortsatte skriva med daniel och berättade läget. sen när jag var på väg å lägga mig så ringde pappa och frågade fall jag skulle med ner till lund till merja , klockan var nog halv två, två när vi åkte, robbans pappa inge körde först till lagan för å hämta upp robban, körde inom mig i ljungby och hämtade upp mig och sedan till häradsbäck för å hämta upp pappa å kladden och sen ner till lund och hela den resan tog 2 timmar och en kavart , och snabbt gick de...
väl nere i lund så gick vi upp på tionde våningen tror jag de va eller kanske tillochmed den åttonde? minns inte redigt men avdelningen hette iaf niva. vi var tvugna att visa legitimation eftersom det var en kille där som hade någon hotbild på sig och därför begärde de, vi fick sätta oss ner vid en soffa och några stolar i ett hörn, sen kom någon läkare och talade om hur läget låg till, pappa fick gå in själv först och efter en lång tid kom han tillbaka sen fick jag kladden å robban gå in och "hälsa på" och där låg hon, hon andades genom en resperator och låg helt stilla, kände man på henne så var hon så varm som hon alltid var när man tog henne i handen, förutm alla sladdar å slangar över hela öevr kroppen så var det faktiskt som att hon sov, jag fick den känslan att om man bara ruskade till henne lite å sa merja hallå vaka så kunde hon lika väl gjort de. men inte då. det var faktiskt det hemskaste men ändå på något sätt det fridfullaste jag någonsin varit med om, lamporna var släckta , endast en lampa i fönstret var tänt. jag vet inte va klockan va när vi åkte hem från lund, fem sex? jag var iaf hemma i ljungby vid åtta. sen sov jag till nio? någon sånt , sen ringde pappa och berättade att hon skulle dödförklaras vid elva idag och undrade ifall jag skulle följa med å säga hej då en siste gång. och självklart gjorde jag de. så jag började göra mig i ordning och åt och lite så sen hoppade jag på bussen in till älmhult kvart över tolv. sen på vägen in fick jag massa sms och jasse ringde mig 12.58 och tack för det verkligen, men det kansek inte va så kul å sitta å gråta i bussen men van vad de kändes skönt att verkligen du ringde, jag kommer ihåg att det va tyst i luren ett bra tag, men vad gör de, tack som fan att du ringde och tack för alla sms...
väl nere i lund igen så gick vi in till merja och hon låg där precis som bara för några timmar sen innan dess, andades genom resperatorn, det va ljust i rummet, men denna gången så levde hon inte, pappa kramade och pussade och sa att han älskade henne och allt de och usch det va så jävla hemskt å se, å höra. faan , usch. pappa fick prata med någon psykolog eller kurator eller vad det va medan jag kladden å marie var kavar inne hos merja och sa hej då.. efter ett tag kom pappa in igen och så fick vi gå in i ett litet grupprum och så fick vi se bilderna från merjas blödningar, och pratade å lite så...
sen så åkte vi bara någon kilometer utanför lund och åt sen sen åkte jag med hem till pappa och var där i två eller en natt och så fick vi endel besök, daniel , sofie , björn. sen åkte jag hem till ljungby igen , väl hemma i ljungby så skulle jag å mamma handla sen skulle vi dricka kaffe hos hennes kompis, och sen hade jag tydligen somnat där och vaknat i min sägn dagen efter. lite lurigt...
imon , eller om snart 11 timmar så är begravningen , och den som jag är mest "glad" över eller så som kommer är nog faktiskt joakim, varför vet jag inte men så är det iaf...
vet inte redigt vad jag ska skriva mer , få se fall jag skriver imon efter allt..
men tack för allt och hej såmlänge!
och en bra sak i allt det tråkiga så kan jag väl bara säga som så att IMON KOMMER DOMMEN. och jag hoppas på det bästa :D <3
victoria helle
jag kommer ihåg att jag satt å skrev med daniel och alex då när allt hände, den 13 april, och så skrev daniel helt plötsligt att merja har åkt intill akuten. att hon hade fått hjärnblödning och precis efter de så ringde jag till pappa men han svarade inte och sen frågade jag daniel fall de hade åkt in till ljungby och det hade dom, så mamma körde mig direkt ner till akuten i ljungby, jag hade precis cyklat hem från manda å tim för vi hade umgåtts en stund samma dag och så ringde jag manda och hörde med henne fall hon inte kunde följa med, och det gjorde dom tack så jävla mycket för de, verkligen. sen ledde någon sjuksköterska in mig till ett rum där pappa, kladden å robban satt. robban å kladden satt på någon sjukhus säng och höll om å tröstade varandra medan pappa satt på en stol jämte. jag minns faktiskt inte vad jag tänkte när jag kom in, såg alla gråta sen plötsligt kom kladden fram å kramade mig och så kunde jag inte hålla inte de så jag började med gråta. jag vet inte hur länge i satt där inne till någon narkosläkare eller vad det var som kom in och berättade lite vad det va som hade hänt... merja skickades direkt ner till lund efter att det hade röntkat hennes hjärna, han berättade att blöndingen var ungefär lika stor som en glofboll. och hon fick ännu en till påväg ner till lund, sen åkte vi hem, fortsatte skriva med daniel och berättade läget. sen när jag var på väg å lägga mig så ringde pappa och frågade fall jag skulle med ner till lund till merja , klockan var nog halv två, två när vi åkte, robbans pappa inge körde först till lagan för å hämta upp robban, körde inom mig i ljungby och hämtade upp mig och sedan till häradsbäck för å hämta upp pappa å kladden och sen ner till lund och hela den resan tog 2 timmar och en kavart , och snabbt gick de...
väl nere i lund så gick vi upp på tionde våningen tror jag de va eller kanske tillochmed den åttonde? minns inte redigt men avdelningen hette iaf niva. vi var tvugna att visa legitimation eftersom det var en kille där som hade någon hotbild på sig och därför begärde de, vi fick sätta oss ner vid en soffa och några stolar i ett hörn, sen kom någon läkare och talade om hur läget låg till, pappa fick gå in själv först och efter en lång tid kom han tillbaka sen fick jag kladden å robban gå in och "hälsa på" och där låg hon, hon andades genom en resperator och låg helt stilla, kände man på henne så var hon så varm som hon alltid var när man tog henne i handen, förutm alla sladdar å slangar över hela öevr kroppen så var det faktiskt som att hon sov, jag fick den känslan att om man bara ruskade till henne lite å sa merja hallå vaka så kunde hon lika väl gjort de. men inte då. det var faktiskt det hemskaste men ändå på något sätt det fridfullaste jag någonsin varit med om, lamporna var släckta , endast en lampa i fönstret var tänt. jag vet inte va klockan va när vi åkte hem från lund, fem sex? jag var iaf hemma i ljungby vid åtta. sen sov jag till nio? någon sånt , sen ringde pappa och berättade att hon skulle dödförklaras vid elva idag och undrade ifall jag skulle följa med å säga hej då en siste gång. och självklart gjorde jag de. så jag började göra mig i ordning och åt och lite så sen hoppade jag på bussen in till älmhult kvart över tolv. sen på vägen in fick jag massa sms och jasse ringde mig 12.58 och tack för det verkligen, men det kansek inte va så kul å sitta å gråta i bussen men van vad de kändes skönt att verkligen du ringde, jag kommer ihåg att det va tyst i luren ett bra tag, men vad gör de, tack som fan att du ringde och tack för alla sms...
väl nere i lund igen så gick vi in till merja och hon låg där precis som bara för några timmar sen innan dess, andades genom resperatorn, det va ljust i rummet, men denna gången så levde hon inte, pappa kramade och pussade och sa att han älskade henne och allt de och usch det va så jävla hemskt å se, å höra. faan , usch. pappa fick prata med någon psykolog eller kurator eller vad det va medan jag kladden å marie var kavar inne hos merja och sa hej då.. efter ett tag kom pappa in igen och så fick vi gå in i ett litet grupprum och så fick vi se bilderna från merjas blödningar, och pratade å lite så...
sen så åkte vi bara någon kilometer utanför lund och åt sen sen åkte jag med hem till pappa och var där i två eller en natt och så fick vi endel besök, daniel , sofie , björn. sen åkte jag hem till ljungby igen , väl hemma i ljungby så skulle jag å mamma handla sen skulle vi dricka kaffe hos hennes kompis, och sen hade jag tydligen somnat där och vaknat i min sägn dagen efter. lite lurigt...
imon , eller om snart 11 timmar så är begravningen , och den som jag är mest "glad" över eller så som kommer är nog faktiskt joakim, varför vet jag inte men så är det iaf...
vet inte redigt vad jag ska skriva mer , få se fall jag skriver imon efter allt..
men tack för allt och hej såmlänge!
och en bra sak i allt det tråkiga så kan jag väl bara säga som så att IMON KOMMER DOMMEN. och jag hoppas på det bästa :D <3
victoria helle
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jahetervictoria/364413690/
Visa toppen
Show footer