November
Monday 12 January 2009 photo 2/3
|
bebbi du är finast :$
------------------------
måste lägga ut mitt arbete här igen .. hela då (:
Bönder&Präster.
Bönderna.
I Norden var 90 procent av befolkningen bönder. Dom odlade och hade boskapsskötsel. I skogen hade man även kolning, skogsbruk och tjärbränning. Det var mycket viktigt med jakt, både för skinnet och köttet. Bönder vid hav och sjö fiskade mycket. Bönderna och deras gårdar var självförsörjande. Tillverkning skedde av det man behövde. Pengar som man fick av försäljning av grönsaker, fisk, ägg och kött köpte man annat som man behövde, som nödvändiga skor, järngrytor och salt. En del köpte lyxvaror som vin, tyger och kryddor. Bönder som betalade skatt till kungen kallades skattebönder. Bönder som hyrde gårdar kallades landbor. Landborna hade olika ägare. Bönder som hade en biskop som ägare kallades då också biskopsbönder, likadant med en klosterägare. Hans bönder kallas då klosterbönder och så vidare. En landbor fick istället betala skatt till ägaren. Landborna skrev kontrakt med ägaren att bonden fick bruka på ägarens mark. Kontraktet gällde oftast bara i 4-8 år sen fick dom skriva ett nytt kontrakt och då fick ägaren av marken slänga ut bonden om bonden inte skött sig. Bondens gård bestod av flera hus. Husen var gjorda av grova timmerstockar. På taket hade man grästovor. Inhägnade trädgårdar fanns kring några av husen och där odlade man kål och rovor. Bönderna hade gemensamt jordbruk. Åkerjorden var inte så samlad som den är nu utan man hade sina åkerlappar på olika ställen. Åkerlappar kallas tegar.Varje bonde hade ett stycke av den bästa jorden, den steniga jorden och den sanka jorden och så vidare. En bonde kunde ha 30 till 40 tegar. Bönderna var då tvungna att samarbeta eftersom tegarna låg på olika ställen. De skördade och plöjde på samma gång. Annat arbete som de gjorde tillsamans var att sätta upp stängsel runt åkrarna. De hjälptes också åt att hålla byns vägar i ordning. Det var om sånt man bestämde på bystämman. Man odlade bara säd på åkrarna, mest korn och där efter råg. Av båda sädeslagen gjorde man bröd. Av korn kunde man även göra välling, gröt eller öl. Varje år fick åkerjorden vila, ligga i träda" som det hette, för att jorden inte skulle bli utsugen. Det var hälften eller en tredje del som fick vila. Byn hade också en allmänning. Det var den skog och äng bönderna ägde gemensamt. Där kunde kreaturen beta och där kunde man slå gräs till hö. Fanns det ek eller bok i skogen fick svinen gå lösa och leta efter nerfallna ollon och var man barn fick man gå och valla boskap på ängen eller i skogen. Barnen fick inte bara leka utan började arbeta tidigt. Utanför byn eller i allmäningen bodde de fattigaste i kojor och fick arbeta hos bönderna eller tigga för att leva. På gårdarna hade man olika djur. Det var oxar, kor, hästar, svin, får och ibland getter. Om man jämför de djur vi har nu, var medeltidens djur mycket mindre. Kvinnorna vävde, spann och sydde. Det ända tyg som fanns på medeltiden var linne och ylle. Allt sånt utförde man på vintern. Då var det gott om tid. På vintern jagade männen med spjut, pil och båge som bönderna själva hade gjort. Man malde mjöl av säd i handkvarn som låg på gården. Bodde man nära vatten hade man en kvarn som drevs av vattnets strömmar. Den kallades skvaltkvarn. En del av skörden sparades till de år det var missväxt och det var ofta. Ofta tog säden slut och då fick man gå ut på vägen och tigga.
Prästerna.
En stor roll under medeltiden spelades av prästerna. De tillhörde det adliga frälset och var befriade från skatt för att de hjälpte människor med självavård och gudstjänster. Man mötte prästen i alla situationer från dop till begravning. På söndagen mötte man prästen i kyrkan och även i många vardagssammanhang. Prästen undervisade, delade ut det himmelska brödet och vinet i nattvarden, berättade om goda förebilder och helgon, men också om vardagen med hårt slit och arbete. Man anförtrodde sig hos prästen och han lyssnade. Han lämnade goda råd och gav syndernas förlåtelse i bikten. I vardag som fest lärde sig prästen att känna sina församlingsbor. På landsbygden var det stor skillnad på en biskop och en vanlig sockenpräst. Biskoparna hade lång utbildning och stadsprästerna studerade ofta vid ett universitet utomlands. Tala och skriva på latin kunde de och de kom ofta från en borgarsläkt eller adelsläkt. Var man med i riksrådet var man med och styrde riket, det var biskoparna. Man lyssnade till vad de hade att säga. Prästen på landsbygden hade inte lika lång utbildning och hans kunskaper i latin var betydligt mer begränsade. De var ofta söner till en borgare eller bonde. Livet skilde sig inte mycket från den vanliga bonden. En avgift till biskopen och prästen betalades av bönderna, denna avgift kallades tionde. Denna avgift bestod av en tiondel av det bönderna odlade och en tiondel av de djur som slaktades. Tredjedelen av det fick prästen att leva på. Det övriga delades mellan de fattiga, biskopen och kyrkan. Det som kyrkan fick användes till reperationer, för att köpa böcker, ljus och annat som behövdes.
------------------------
måste lägga ut mitt arbete här igen .. hela då (:
Comment the photo
jag kunde knappt något när jag skulle redovisa ja ba ja sen de o sen de oj nä och sen de , hahaha
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/janemoguvise/318970185/
Visa toppen
Show footer